Arkiv | april, 2010

Filmtips för kvällen

29 Apr

Missa inte kvällens film på SVT2, Arvtagerskan av Gela och Temur Babluani, son och far, med Georges Babluani, bror, i en av huvudrollerna. Jag såg Gela Babluanis Tzameti, eller 13, för inte så länge sedan och den var väldigt bra. Arvtagerskan är uppföljaren och fick inte lika fin kritik, men jag är säker på att den är sevärd ändå, om inte annat så för fotot. Tzameti var en mycket snygg film som lyckades vara spännande och oförutsägbar hela vägen. Arvtagerskan är kanske inte lika överraskande, vi får se, men anslaget låter bra, tycker jag: Tre fransmän reser på landet i Georgien, på väg mot en gammal borg som en av dem har ärvt. På vägen träffar de några underliga figurer.

Det måste ju vara sevärt, eller hur? Läs inte de sura recensionerna som bland annat skriver ”it’s impossible to sustain interest in a film that steers clear of suspense…” Jag ska i alla fall se den.

Långväga gäster och kopplingsscheman

28 Apr

Hela vägen från Holland kom flera bokhandlare för att fynda på mässan och samtidigt göra en antikvariatsrunda i Sverige. Av dem var Ton Kok den störste. Hans pappa startade antikvariatet 1945. Nu ligger butiken i ett tidigare varuhus. Fem våningar böcker. Förutom böckerna i butiken finns förstås ett lager. På nätet har man drygt 70 000 titlar. Har man samlat sedan 1945 så blir det en del. Ändå tycker herr Kok fortfarande att det är roligt att leta böcker. Han åker på inköpsresor runt hela världen. Han var inne och tittade i min stökiga affär också. Han köpte inget men lyckades rota fram en bok om den holländske arkitekten Gerrit Rietveld som låg djupt begravd långt inne i ett mörkt hörn. Mycket skickligt hittat. Jag blev glad när han sa att jag satt ett bra pris på den. Ett par tusen tar jag för den, vilket känns lite dyrt, men han sa att han skulle köpt den om han inte redan hade ett par stycken av den hemma i Amsterdam.

De flesta handlarna åt middag tillsammans på kvällen. Jag satt mitt emot herr och fru Kok. Jag tänkte att om han reser så mycket så har han kanske besökt Larry McMurtrys antikvariat, Booked Up i Texas, där det finns 400 000 böcker. Men han hade inte ens hört talas om Larry McMurtry, vilket på ett sätt var skönt att höra. Till och med någon som varit i branschen i hela sitt liv  kan ha en och annan kunskapslucka. Efter middagen drog herr och fru Kok vidare till Finland för fortsatt bokjakt. Hoppas att han kommer tillbaka till Ystad nästa år.

En annan holländsk handlare köpte en bok och karta över Simrishamn av mig. Den hade jag fått från en tidigare hyresgäst på Stora Västergatan 37, där jag hade butiken innan jag flyttade till Bruksgatan 30. Gregers Antikvariat sålde på mässan en fin bok om den ryske konstnären Kazimir Malevitsj. Nu var det så att jag visste att min före detta granne, han jag fick Simrishamnskartan av, var mycket intresserad av Malevitsj så när vår gemensamme bekant, ägaren till husen på både Bruksgatan och Stora Västergatan kom förbi på mässan så berättade jag om Malevitsjboken och den fd grannens intresse. Fastighetsägaren ringde upp honom direkt och förhörde sig om boken skulle inköpas. Det skulle den. Bokflödet är en enda långa kedja. Varje enskild volym hänger ihop med alla andra böcker. Det kan vara ett enklare eller svårare kopplingsschema, men det finns för alla böcker, det finns.

Min monter

26 Apr

Jag satsade på hög hemtrevlighetsfaktor på den antikvariska bokmässan i helgen som var. Mycket rekvisita, hemifrån och från butiken.

Vad jag köpte på mässan

25 Apr

Bokmässan på Klostret i Ystad blev lyckad i år igen. Fler besökare än förra året och alla verkar nöjda. Själv hade jag svårt att hitta några omistliga böcker till min egen samling. Det blev som förra året att jag bara handlade av Pierre Dethorey. Först köpte jag Horace Goldins självbiografi, It’s fun to be fooled. Goldin var trollkonstnär i början på nittonhundratalet. Han lär ha varit uppfinnaren till tricket med den itusågade damen. Får se om han berättar om det i boken. Den andra boken jag köpte heter, Elisabit och är ritad av HA Rey och skriven av Margaret Rey, förmodar jag, även om det inte står på omslaget. De är mest kända för Nicke Nyfiken. Elisabit heter en köttätande växt som bara växer och växer. Hon hämtas från djungeln av en botanist som heter doktor Kvist ungefär som Nicke Nyfiken kidnappas av Mannen i den Gula hatten. Boken är betydligt brutalare än Nicke Nyfiken. Elisabit äter nästan upp en tjuv och attackerar en hund. Jag förstår att den inte kommer i nya upplagor så som Reys andra böcker gör, om Nicke, Kringel och Pricken.

Mer rapportering från mässan med bilder senare i veckan. Här är Ystads Allehandas föredömliga rapportering som publicerades i papperstidningen redan på lördagen.

Två av mina favoritsaker: Umbilical Brothers och portugisiska (eller blir det tre saker?)

20 Apr

Foreign Accent Syndrome

20 Apr

Akta dig för migrän. Efter en riktig körare kan du ha drabbats av Foreign Accent Syndrome, du talar med främmande brytning. Här är en brittisk kvinna som plötsligt började prata med kinesisk brytning, och här är en annan som drabbades av jamaicansk brytning efter en stroke. Låter som en Monty Python-sketch, men det är sant.

I dagens tidning

20 Apr

Står att läsa om den stundande bokmässan på Klostret i Ystad.

Tejpat och klart

18 Apr

I helgen har jag tejpat markeringar i golvet på klosterkyrkan inför den antikvariska bokmässan 23-24 april. Markeringar för monterplatserna för alla säljare och utställare som kommer och visar sina böcker från sju sekel. Det blir stor bokfest och festen inleds redan på torsdagen på biblioteket då Styrbjörn Öhman håller föredrag om boksamlande.

Soundtrack of a day

17 Apr

Ny bil (Volvo 945 91:a), vårsol och ny musik i kassettbandspelaren.

Jag var i Malmö för att hämta broschyrer eller foldrar – jag kan inte bestämma mig om jag ska gå med på att folder är mer korrekt än broschyr – till föreningen Antikvariaten på Österlen. Jag var också på IKEA för att leta skruvar till bokhyllor. Jag har tidigare berättat om att ett av skälen till den mycket försenade öppningen av mitt antikvariat beror på bristen på hyllor. När jag skrev det fick jag omedelbart erbjudande om hyllor till skänks, vilket jag tacksamt tog emot. Senare hittade jag två Billyhyllor på loppis nästan gratis. Men problemet var att de var nedmonterade och skruvarna var borta. Det enklaste och billyaste var, tänkte jag, att köpa eller tigga andra IKEA-prylar med samma sorts skruvar och använda dem. Men jag har letat i några veckor nu och inte lyckats skrapa ihop så många som jag behöver. När jag ändå var i Malmö tänkte jag krypa till korset och köpa de skruvar jag behövde på IKEA, så kunde antikvariatet kanske se någorlunda vettigt ut till nästa vecka när det är den stora antikvariska bokmässan på Klostret i Ystad och jag kanske får besök.

I förra veckan behövde jag hyllhållare till några Ivarhyllor. Då gick jag till ByggMax i Ystad och fick kapat ett gängjärn i rätt diameter. Det var bra service, som inte kostade extra.

Men det går inte att slå IKEA. På avdelningen för reklammation och återköp finns en hel vägg med alla upptänkliga skruvar som någonsin använts för att ge ett platt paket mer volym. Man letar rätt på vad man behöver och betalar sedan till en insamlingsbössa för Världens barn. Jag hittade en näve Ivarhållare, men inte de där skruvarna, så jag frågade i disken. Efter en stunds rotande i en låda där bakom kunde expediten ge mig rätt skruv. ”Tolv stycken, tack”, sa jag. När jag fått mina skruvar ville jag betala. ”Lägg i bössan”, sa expediten. ”Jag har ingen växel”, sa jag. ”Ta det nästa gång”, sa han. IKEA har den bästa servicen till det lägsta priset. Man blir glad av att komma dit, men det känns ändå obehagligt. Jag är väl en sån som försöker se det negativa i allting, men hur kan de alltid vara billigast och trevligast?

Hursomhelst, såna tankar slår man snabbt ur hågen. Skruva upp ljudet i bilen, Sambassadeur på full patte och sedan hem och skruva hyllor i Ystad.

Beskyddarverksamhet

11 Apr

Det ringer ofta i mobiltelefonen. För det mesta är det någon som vill tala med mig och det är trevligt. Men ibland och alltför ofta, säg en gång i veckan, är det säljare som ringer. Det är mer irriterande. Ibland blir jag sur och snäser, men jag försöker vara hövlig. Häromdagen fick jag ett samtal från någon som undrade om jag tyckte att det var jobbigt med alla telefonförsäljare. Jo, det tyckte jag. Uppringaren hade lösningen. Han kunde se till att inga fler telefonförsäljare ringde min mobil. Det låter för bra för att vara sant, sa jag. Vilken välgörenhetsorganisation kommer du ifrån?

Ni vet att om det låter för bra för att vara sant så kan det inte vara sant. Uppringaren var också en säljare, han sålde en prenumeration som kostade 39 kronor i månaden. Mot den avgiften tog han bort mitt nummer i de register som telemarketingindustrin använder. Bussigt. Det är lite grann som maffian som lovar att se till att ingen kommer och slår sönder din butik om du bara betalar en summa pengar varje vecka. Betalar man inte så är det samma personer som kommer att stå för skadegörelsen.

Jag vill inte betala 39 kronor i månaden för att slippa säljare jag aldrig bett kontakta mig, så jag får väl dras med dem.

Tecknat i mars

5 Apr

Läst i mars: Books: a memoir av Larry McMurtry, Footnotes in Gaza av Joe Sacco, Fixaren av Joe Sacco, Andrew Henry’s Meadow av Doris Burn, Ett hål om dagen av Louis Sachar, The Ha-ha av Jennifer Dawson, Zlatan, Caligula och ordningen i skolan av Jonas Aspelin.

Joe Sacco skriver reportage i serieform. Dessa båda är de första jag läser men säkert inte de sista. Författaren lyckas förklara komplicerade skeenden så att kontrahenternas agerande blir begripligt. Den ena boken handlar om Palestina-Israel-konflikten ochd en andra är en pendang till ett verk om kriget i ex-Jugoslavien. Sacco är i centrum i berättelsen. Han hittar information och vi blir lite klokare.

Andrew Henry’s Meadow är en charmig liten barnbok med skarpa teckningar som jag uppmärksammades på tack vare en kommentar i New York Times till en artikel om Spike Jonzes film Till Vildingarnas land. Zack Braff har varit på gång i flera år med att göra film av AH’sM, men det verkar inte bli något av det.

McMurtrys bok har jag citerat några gånger här. I stort sett går den igenom författarens karriär som antikvariatshandlare. Vilka böcker han köpt och sålt, vem han handlat med och så vidare. Antagligen inte så spännande för en vanlig läsare eller någon som vill ha ett västernepos á la Lonesome Dove, men helt fascinerande för mig.

Ett hål om dagen är en ungdomsbok som är väldigt finurligt konstruerad. Alla kan läsa den med behållning. Den har en känsla av saga över sig, men ämnet är nog så allvarligt, ungdomsbrottslighet och livet på ungdomsfängelse.

The Ha-ha av Jennifer Dawson uppmärksammade jag tack vare titeln. När jag tittade närmare på boken läste jag att det var en debut och att den vunnit the James Tait Black Memorial Award, ett av de tre stora litterära priserna i Storbritannien. De andra två är Whitbread- och Booker-priserna. Boken handlar om en ung kvinna som får ett nervsammanbrott och blir tvångsintagen på mentalsjukhus. Historien är självbiografisk, författaren upplevde båda sidorna av vårdapparaten, först som patient och sedan som sköterska. Hon arbetade senare som lärare och skrev flera böcker med liknande tema. Jag hade aldrig hört talas om henne innan jag hittade denna bok av en slump. Den är bra och otäck på ett subtilt sätt. Flickan känner sig annorlunda, hakar upp sig på fel saker, men vem bestämmer vilka saker man får haka upp sig på? Andra patienter tycker att hon är frisk och gamla klasskamrater vill ta upp kontakten igen, innan de får veta var hon bott på sistone.

I wanted the knack of exisiting. I did not know the rules.

Visst känns det så ibland?

%d bloggare gillar detta: