Arkiv | juli, 2010

The last runner in the world

30 Jul

Idag fick antikvariatet besök av en bokletare från Australien. Han sökte Christer Strömholm, Wodehouse, Agatha Christie, Graham Greene i förstaupplagor. Jag hade alla, men var för dyr för denne bokletare. Samtidigt sa han att han helst ville hitta en riktigt bra bok för några tusen istället för flera halvbra. Mina förstautgåvor kostade inte några tusen, men var för dyra ändå.

Det var duktigt att hitta till min källarlokal hela vägen från Australien. En timme senare kom en bokhandlarkollega förbi och sa att han blivit inspirerad av australiensaren att hälsa på. Kollegan sa att australiensaren måste vara den siste runnern i världen och att, bah, Christer Strömholm är så ute, visste inte runnern det?

G’day, Mr Last Runner in the World!

Dåliga öppettider

28 Jul

Antikvariatet ska ha öppet 16.30-19.30 varje dag, även söndagar hela sommaren. Men när jag står på torget händer det att jag kommer iväg för sent, eller att det är bilkö förbi Sandskogen, så då hinner jag ibland inte öppna förrän kvart i fem. Och om jag är riktigt trött och det är riktigt slött i butiken händer det – som idag – att jag stänger redan tio i sju.

Så får man ju inte göra. Butikstider ska hållas. Man blir arg och besviken om utlovade öppettider inte hålls. Men, så är det tyvärr hos mig i sommar. Det är inget att göra åt. Jag prioriterar torget i Simrishamn.

Vad säger bokbranschen om Johns antikvariat? Och vad är ”bokbranschen”?

13 Jul

Jag presenterades för en kvinna på en middag häromdagen. ”Det här är X, hon jobbar på Svensk Bokhandel”, sa värden, ”och det här är John, han har antikvariat.” X mulnade en aning i ansiktet när hon hörde vad jag sysslade med. Nyböcker och antikvariska böcker äro två helt olika ting och aldrig skola de tu samsas.

Eller så var jag paranoid den dagen. X sa inget negativt om antikvariat. Men inget positivt heller.

Dagen därpå på torget fick jag denna kommentar av en kund:

”Jag har aldrig sett ett så bra boksortiment, och då har jag ändå jobbat i bokbranschen tills jag kräks.”

Vad bra. Då har jag lyckats. Men vad är bokbranschen? Packare på Adlibris? Förlagsredaktör? Formgivare? Författare?

Hundra år av väntan: Mark Twains självbiografi

12 Jul

Mänskligheten har kanske inte väntat som på nålar, men ändå, Mark Twains självbiografi publiceras i höst, hundra år efter hans död, så som Twain själv stipulerade. Läs mer i The Guardian. Del ett av ? är på 700 sidor.

Absurd humor? Don’t be absurd

12 Jul

Rubrik i dagens Sydsvenskan inför det nyss sända sista avsnittet av Ingen bor i skogen: ”Farväl till absurd humor”. För  mig har IBIS inte varit absurd alls. Jag känner igen alla karaktärerna från verkliga livet. Vissa träffar jag flera gånger i veckan. Ju längre serien led, desto tydligare blev det att vad Klungan skapat är en dramadokumentär med humorinslag. Det är kanske absurt. Chockartat att idag inse att Jens, killen med flickvännen i Singapore, och Katla gestaltas av samma person, Olof Wretling. Vilket förvandlingsnummer.

Här är några lästips från Sven Björklund, som gestaltade Agneta Fagervall-Olsen och Lars Stenberg.

I Peter Sellers anda

10 Jul

Trettioåriga röken

9 Jul

Det slår aldrig fel. En gång om året får jag ett riktigt stort parti böcker. Jag köper hela tiden stora och små boksamlingar, men en gång om året kommer en bamse som jag inte kan säga nej till, fast den nästan knäcker mig. I år var bamsen förhållandevis liten, bara 1 000-1 500 böcker. Förra året var den stor, ca 8 000-10 000. Det intressanta med årets storsamling är att den är trettio år gammal. Den ursprunglige ägaren dog 1980 och sedan har böckerna stått i hans hus mer eller mindre orörda. Nu är de mina och snart kan de bli dina. Trettio år… Vad gjorde jag för trettio år sedan? Sommarlovet inför högstadiet. Sedan trettio innehållsrika år medan de där böckerna stått i hyllorna och väntat på att jag skulle bli bokhandlare, väntat på att säljaren skulle träffa rätt personer för att komma intill samlingen, så småningom lära känna mig och slutligen sälja samlingen till mig. Ursprunglige ägaren var rökare, vilket märks på en del av böckerna. Trettio år gammal, inpyrd cigarettrök luktar fortfarande distinkt… Jag ska lufta de värsta volymerna, men riktigt nikotinfria bli de nog aldrig.

En kund på torget bar en tröja med Trettioåriga kriget (det svenska rockbandet). ”Jag har en bok om Trettioåriga kriget”, sa jag. ”Olle Thörnvall heter författaren.”

”Det är jag som är Olle Thörnvall”, sa mannen i tröjan.

Hepp.

Brutet nyårslöfte

3 Jul

Vid nyår lovade jag att ha tusen böcker på bokbörsen före midsommar. Så har det inte blivit. Nätbokhandel är verkligen inte min grej. Men jag gör ett nytt försök, ger ett nytt löfte. Till jul ska jag har tusen annonser på nätet.

Glassbåten i Karlshamn

2 Jul

Jag var i Karlshamn på midsommardagen. I hamnen ligger en båt som säljer glass. Glassbåten är namnet, således. Otroligt god glass, generösa portioner, helt färska, frasiga rån. Godaste glass jag ätit på länge. Engelholmsglass är tillverkaren. Vet inte om Carlshamnsmejerier står bakom, men det verkar inte så. Någon som vet?

%d bloggare gillar detta: