Generalstrejk i Frankrike 1-6 november. Särskilt den fjärde kommer extra många att strejka, sägs det. Just den dagen vi hade tänkt åka hem… Vi får se hur det går med det.
Arkiv | oktober, 2010
Stängt måndag-tisdag
30 OktSom tidigare meddelats är jag tvingad att åka till Paris i veckan. Antikvariatet är därför stängt måndag-tisdag 1-2 november.
1 av 5/4 av 5/5 av 6
29 OktHar recensenterna sett samma film, undrar jag när jag läser Mårten Blomkvist i DN och Annika Gustafsson i Sydsvenskan skriva om den norska filmen Vegas. DN sågar filmen, ger den 1/5 i betyg och ironiserar över att filmen fick Svenska kyrkans ungdomsfilmpris:
Till allt annat framställer ”Vegas” även självmordet som vackert och befriande. Sekvensen med pojken som leende simmar mot slutet på sina plågor och sitt liv hindrade inte poeten och jurymedlemmen Bob Hansson från att prisa filmen med orden ”Man kan säga att den respekterar sina tittare: ’Vi klarar det. Livet är så himla viktigt.’”
Optimistkonsulter i all ära, men att dränka sig brukar inte betraktas som att klara det.
Sydsvenskan ger 4 av 5 i betyg och skriver istället: Svenska kyrkan valde att ge sitt filmpris till ”Vegas” på Buff tidigare i år. Ett bättre val kan man knappast tänka sig.
Jag har inte sett filmen men så som Blomkvist beskriver filmen känns hans reaktion närmare min egen.
Svenska Dagbladet ger filmen 5 av 6. Där SDS och SvD ser nyanser uppfattar DN bara övertydlighet. Intressant, jag måste nog se filmen.
David Nicholls rekommenderar kärleksromaner – köp dem av mig
28 OktI kvällens Babel intervjuas David Nicholls, vars härliga One Day alldeles snart kommer på svenska. Årets bokklapp? Det hoppas jag. Under intervjun ombeds han rekommendera tre kärleksromaner och han väljer då Tess of the d’Urbervilles av Hardy, Tender is the Night av Fitzgerald och A Sport and a Pastime av Salter. Alla tre till salu på mitt antikvariat, på svenska och/eller engelska. Kom och köp. Se Nicholls rekommendera och motivera sina val på Babels hemsida.
”Jag är på världens häftigaste lilla antikvariat”,
28 Oktsa en kund som svarade i sin mobiltelefon. Skönt att hon inte sa ”världens stökigaste”, för så känns det ibland. Men lite bättre ordning blir det för varje dag som går, tycker jag själv. Det är inte jag som har för många böcker, det är lokalen som har blivit för liten, kan jag säga för att parafrasera Norma Desmond.
Winnebago Man
27 OktDokumentärerna på SVT gör inget väsen av sig i tidningarna eller traileruppkastningarna i rutan. Men det lönar sig att se dem, vare sig man vet vad de handlar om (Man on Wire) eller inte, som igår med Winnebago Man. Jag var kanske en av de få som inte kände till the angriest man in the world, inte sett honom på youtube, men igår lärde jag mig en hel del om honom. Ännu en fullträff i Dox-serien. Rolig, rörande och tankeväckande. Se den på SVT Play fram till den 25 november.
Prosopagnosi revisited
24 OktIgår hände det igen. Jag var på middag och en man kom fram till mig och tyckte att jag borde känna igen honom. ”Det var jag som försökte sälja böcker till dig i våras”, sa han. Jaha… Tyvärr, ansiktet var mig helt främmande. Det är många som vill sälja böcker till mig, i de flesta fall blir det ingen affär. Men mannen blev lite putt att jag inte kände igen honom. Prosopagnositestet jag länkade till häromdagen testar bara det extrema korttidsminnet och visar bara upp några få olika ansikten; i verkligheten ser man ju tusentals ansikten varje dag. Åtminstone mitt ansiktsminne verkar vara ganska litet och rymmer bara de viktigaste anletena. Ett halvår gamla icke-kunder får inte plats.
Stackars mig som måste åka till Paris
20 OktVeckor och månader går utan att något särskilt händer och jag har all tid i världen, sedan kommer perioder när jag måste välja bort evenemang jag kunde givit min vänstra – eller mitt fall högra – hand för.
Vi bestämde för länge sedan att vi skulle åka till Paris på höstlovet. Flyg och hotell är bokat. Det ska bli mycket roligt och jag ser fram mot resan. Men häromveckan fick jag reda på att mitt portugisiska favoritband Deolinda kommer till Sverige, just de dagar jag är tvingad att vara i Paris. Inte nog med det, de spelar i Helsingborg på Dunkers kulturhus, av alla ställen, inte så långt från Ystad. Jag åkte till London när Rokia Traoré ställde in sin Sverigespelning förra året, jag kommer garanterat att åka till Portugal för att se Deolinda. Men att se dem i Helsingborg hade varit speciellt. De är inte så kända här, konserten kommer att bli mer intim än vad den kan vara i Portugal där de är storstjärnor. Suck.
Men ni som inte måste åka till Paris på höstlovet, ta er till Helsingborg den andre november eller Södra Teatern i Sthlm dagen därpå. Det kommer att bli fina föreställningar. Kanske kan någon konsertbesökare rapportera här hur det var?
Dagens ord är Prosopagnosi
15 OktSom betyder ansiktsblindhet. Jag tycker att jag har problem att känna igen människor och ansikten, men efter att ha gjort det här testet så förstår jag att det inte är prosopagnosi jag lider av, för jag kände igen alltför många ansikten för att kunna få diagnosen. Vad ska jag då skylla på?
Howard Jacobson
14 Oktvann årets Bookerpris för romanen The Finkler Question. Det lär ska vara en rolig bok, den första dylika som vinner Bookerpriset. Jag tyckte i och för sig att Vernon God Little var rätt rolig, men vad vet jag. Jag var inte bekant med Jacobson tidigare, fast han skrivit flera böcker. Det var, enligt Rick Gekoski, ett äntligen!-ögonblick när vinnaren presenterades.
Och i dagens Sydsvenskan läser jag att Sydafrika gått och hoppats på Damon Galguts In a Strange Room. Tor Billgren, som bor i Sydafrika, skriver att det rådit ”en närmast fanatsik stämning kring boken och på stan (har) jag …(sett) folk med knappar som uppmanar omgivningen att läsa den.”
Själv hoppades jag på Tom McCarthys C, som jag håller på att läsa just nu. Det är bara att konstatera att det inte är McCarthys år i år, varken Toms eller Cormacs. In a Strange Room verkar bra, The Finkler Question lockar inte lika omedelbart. Varför är det så?
David Sedaris goes fiction
12 OktEn av de roligaste böcker jag läst de senaste tio åren heter Naked av David Sedaris. I den, liksom i alla hans tidigare böcker, berättar han om sitt liv och sin familj på ett fantastiskt kul men samtidigt berörande vis. Oslagbart. Naked finns på svenska också. Nu i dagarna kommer Sedaris nya bok ut, och den handlar inte om författaren själv. Istället skriver han djurfabler! Squirrel seeks chipmunk. Kan det bli bra? Vi får se. Så länge en bra intervju från det digitala husorganet The Guardian.
Jag och Mario
8 OktJag hör på radion att det fanns ett, säger ett exemplar av årets Nobelpristagare på Akademibokhandeln Skrapan i Stockholm. På mitt antikvariat fanns omedelbart tillgängliga sex olika böcker av Vargas Llosa, och ytterligare en handfull kommer att flyta upp i pocket de närmaste dagarna. Två är redan sålda och de andra går åt idag och imorgon. Leve antikvariaten.
1988 läste jag Kriget vid världens ände på engelska. Jag läste ut den, men den motsvarade inte mina förväntningar. Tio år senare började jag på Tant Julia och författaren, på rekommendation av en god vän. Jag kom hundra sidor innan jag gav upp. Det var inte en bok för mig och det känns inte som att jag kommer att läsa något mer av Vargas Llosa, inte ens Bockfesten, som så många för fram som väldigt bra.
johns antikvariat 