Bläddrade lite bland Neil Gaimans många, många, många blogginlägg och hittade då den här lilla teasern som gjordes inför Coralinefilmen. På bloggen skriver han att filmen gjordes hemma hos honom i hans downstairs library. Det förutsätter att det finns ett upstairs library också. Igår åkte herr Gaiman till Kina och blir borta en månad. A genius abroad.
Hitta rätta tonen, hitta Crispin Glover
27 Feb
Kick-Ass kunde varit en perfekt film i sin genre, men den var för blodig och fel (och för många) människor dog för brutalt. Jag förstår att det är svårt att träffa rätt. Man vill göra en film som toppar allt som gjorts tidigare i genren, men går man för långt så stöter man bort för många tittare. I alla fall den här tittaren. Den var för magstark för mig, och även om den fick bra kritik så kunde den varit så mycket bättre om man bara ändrat ett par saker. Kick-Ass handlar om några vanliga människor som försöker agera superhjältar på riktigt. Det får förstås tragiska konsekvenser. Matthew Vaughn har tidigare gjort Stardust efter en Neil Gaiman-bok. Det är en riktigt bra saga i samma anda som The Princess Bride och med lika lyckat resultat. Exakt rätt tonträff. Inte töntigt fast det finns väldigt mycket som kan gå fel i karaktärer och story. Kick-Ass kunde blivit lika bra i sin genre, men tyvärr tar det explicita våldet överhanden och, som sagt, fel personer dör alltför våldsamt. Det funkar inte för mig. Nicolas Cage, allorstädes närvarande, spelar ovanligt nedtonat här.
Direkt efter Kick-Ass matade jag in Hot tub Time machine i DVD-spelaren. Samma här. Det kunde blivit en riktigt rolig film men den blev bara ljummen och frånstötande. Två karaktärsdrag som är svårförenliga, men HTTM är precis det. John Cusack spelar en av huvudrollerna och har producerat. Delvis påminner filmen om Grosse Pointe Blank som Cusack producerade och hade huvudrollen i för tretton år sedan. Återträff med ungdomskompisarna. I den filmen var han en lönnmördare, i HTTM ska han och några kompisar försöka få en suicidal vän på bättre tankar och de åker till ett semesterort för att partaja. När de sätter sig i bubbelbadet kastas de tillbaka i tiden till 1986. Puh. Helt idiotisk premiss, eller hur? Men den kunde funkat om man inte bestämt sig för att göra filmen som sämre variant på frat-party-film. Kroppsvätskor ur alla öppningar. Peggy Sue Got Married är en lysande film (hoppsan, där har vi Nicolas Cage igen) med en snarlik idé. Minus kroppsvätskor. Det som är bäst med Hot tub Time machine är skådespelarna. I varje enskild scen är det riktigt roligt att se dem. Allra bäst är en liten krummelurbiroll gjord av Crispin Glover. Han är inte med i särskilt många storfilmer och hans val av roller är rätt oväntade eller rent av underliga, men grejen med Glover är att han alltid är bäst. Vilken film han än är med i så stjäl han showen. Bevis? Vilken karaktär är roligast i Tillbaka till framtiden? Marty McFlys pappa, förstås, spelad av Glover. Det görs någon referens till den filmen i Hot tub Time machine, och det är ju kul.
Crispin Glover är en av mina favoritskådespelare. Han har också, i motsats till i stort sett alla andra filmskådespelare, lyckats hålla sig intressant i över tjugo år. Hemligheten är att dels inte göra särskilt många filmer, och dels göra det oväntade. Tidigare skrev han väldigt märkliga böcker. Nu har han också börjat göra film, här kan man läsa mer om dem. Men de visas inte på vanlig biograf och kan inte köpas på DVD. Nej, Glover turnerar med sina filmer, visar dem och berättar om dem. Ett nytt sätt för filmskapare att möta sin publik. Här är i alla fall en trailer för en av filmerna, It’s fine.
Första gången jag riktigt uppmärksammade hans talang var 1988 i River’s Edge. Tillbaka till framtiden var Michael J Fox’ film, även om det är pappans karaktär som står sig bäst när man ser filmen idag. Glover har råd att göra det som roar honom. Om han inte är med i Alice i Underlandet eller Bewoulf så gör han sådana här udda kortfilmer:
Det var många ord om två halvbra filmer, och några helbra skådisar. Sedan såg jag Hiss till galgen, Louis Malles långfilmsdebut från 1958. Det var något helt annat. Herre min skapare vilken bra film! Hela tiden oförutsägbar och nervig, vackert fotograferad, fenomenal musik av Miles Davis, infernaliskt konstruerad. Vilken pärla. Den kan väl Hollywood göra en remake på? I vår tid med mobiltelefoner så behövs det några andra lösningar i manus för att allt ska funka, men det går att lösa. Nicolas Cage spelar Julien, Crispin Glover spelar den tyske turisten, John Cusack kan få vara den självgode polisen. Amy Adams får Jeanne Moreaus roll och Ellen Page får göra blomsterflickan. Jag tror att vi har något här.
Italienska är ett vackert språk
22 FebJag förstår inte varför jag ska envisas med att försöka lära mig portugisiska när italienska är så vackert och förhållandevis enklare att lära sig. Bloggen här besöks stadigt av personer som söker information om Bernini och Caravaggio. Idag ser jag att någon använt googles översättningsfunktion för min text om Rom den artonde november 2009. Inledningen blir så här fin på digital italienska:
Lo scopo di questo breve testo è quello di evidenziare alcuni aspetti della modalità di comunicazione della città – una città particolare – e come lo scorrere del tempo e del movimento attraverso lo spazio cambia il messaggio comunicato.
Säkert väldigt stapplig italienska, men det ser fint ut och jag hoppas att den italienare som gjorde sökningen hittade vad han letade efter.
Raonic och Roddick
21 FebRaonic är årets nya stjärna på tennistouren, men här får han pisk i en otroligt tät final av veteranen Andy Roddick. Detta är matchbollen. Fenomenalt.
Bokrea på Johns antikvariat
18 FebJag rensar i hyllorna och kör en liten bokrea onsdag-måndag, 23-28 februari i butiken. Ca 2000 böcker till halva priset. Endast fem dagar, sedan gäller ordinarie pris igen. Det är böcker från alla avdelningar, säkert fyndläge. Öppettider: Onsdag 14-18, torsdag-fredag 12-17, lördag 11-14, måndag 12-17.
En lång artikel om Paul Haggis och Scientologi
15 FebHär är en riktigt lång artikel, över 20 000 ord, från The New Yorker som berättar Paul Haggis’ historia. Han har gjort en rad bra och prisvinnande filmer, bland annat Crash (manus och regi), Million Dollar Baby (manus), In the Valley of Elah (manus och regi) och senast, The Next Three Days (manus och regi).
Men den här artikeln handlar mer om hans liv i scientologirörelsen. Det är en verkligt grundlig artikel. Den följer Paul Haggis utveckling parallellt med Scientologins. No stone is left unturned, som det heter på engelska. Alla får komma till tals. Vilka resurser den tidningen måste ha som kan genomföra ett reportage av den här kalibern. Oavsett vilket intresse man har av L Ron Hubbard och scientologi så är det en läsvärd text.
Om man som jag är starkt skeptisk till rörelsen så får man vatten på sin kvarn. Paul Haggis säger: “I was in a cult for thirty-four years. Everyone else could see it. I don’t know why I couldn’t.”
Neil Gaiman och fildelningen
15 FebNeil Gaiman – alltid i framkant – berättar här om sina tankar kring piratkopierade böcker. Han har inget emot dem.
Warren Zevon i bilstereon
14 FebBra musik att skråla till i bilen, upptäckt på ett av många blandband från förra millenniet som ljudsätter mina bilfärder. Radion funkar ju inte.
When I was young times were hard, when I got older it was worse.
First words I heard were: ”Nobody move, nobody gets hurt.”
Här är lite rörliga bilder från Letterman. Zevons låtar är som gjorda för att filmas. Sean Penn gjorde ju Springsteens ”Highway Patrolman” så bra. Kan inte han eller någon annan filmatisera någon av Zevons låtar?
Han var en sur men rolig gubbe, sedan fick han cancer och dog.
Bra film, dålig reklam
10 FebJag såg Tangled igår, eller Trassel som den heter på svenska. Måns Zelmerlöw och Molly Sandén i de svenska röstrollerna. Det var en bra film, där man använde Rapunzelsagan på ett intressant sätt. Spännande och underhållande för hela familjen. John Lassetter är kungen av animerade filmer. Två invändningar, bara. För det första är Zelmerlöws röst inte den bästa för skådespeleri. Han liknar den tecknade figuren till utseendet men rösten låter tillgjord i de talade partierna. Det är förstås inte lätt, och Zelmerlöw var ett bra val på pappret, men inte i praktiken.
Min andra invändning gäller inte filmen utan reklamen innan filmen. Riktad barnreklam är förbjuden på TV, men på bio är den okej. Vilket inte är okej med mig. Bioupplevelsen är ju ännu mer övertygande än TV-upplevelsen, då borde det ju vara ännu mer förbjudet med barnreklam på bio, men icke. Och på TV är det bara TV4 som inte får sända barnreklam eftersom andra svenska kanaler är baserade i andra länder. Här skriver GP lite om detta. Var är EU-lagstiftningen när man för en gångs skull behöver den?? På bion igår gjordes bland annat reklam för Disney Channel. I morse när jag läste Sydsvenskan höll jag på att trilla av stolen när jag på kultursidan såg en notis med färgbild, som lika gärna kunde varit en betald annons, som talade om exakt samma sak som reklamfilmen på biografen dagen innan, nämligen att en ny TV-serie snart har premiär på Disney Channel. Nu är Sydsvenskans redaktion så där ofokuserad eller rent av virrig som jag skrivit om tidigare. Skulle det verkligen inte finnas någon annan barnkulturnyhet att rapportera idag än att Disney Channel finns? Galet, galet. Eller bara otroligt slött. Vet inte vilket som är värst.
Men Tangled är bra!3D-grejen tillför inget, men se den ändå. Gärna med originalrösterna.
Livet efter White Stripes
7 FebTrist att White Stripes la ner, men allting har sin tid. Att vårda musikarvet är inte fel, och det här är riktigt bra, tycker jag.
Hari Kunzru träffar Michael Moorcock
6 FebHär är en ovanligt lång artikel, även med Guardianmått mätt, där Hari Kunzru intervjuar Michael Moorcock och samtidigt erkänner att han varit science fiction-fan sedan tioårsåldern.
Isabellas funkarprogram
6 FebFör ganska länge sedan nämnde jag att Isabella Rossellini gjort en serie korta TV-program om djurens sexliv. Här skriver Guardian mer om det, intervjuar och visar klipp.