Olof Wretlings vinterprogram var verkligen bra. Lyssna här. Och nya omgången av Dafo är också riktigt bra. Mattias Fransson ger serien ytterligare en dimension. Olof, Sven och Mattias skulle göra en fantastisk julkalender för alla åldrar, om de fick möjligheten. Det som är ett problem för de flesta kalendermakare, att hålla en lång berättelse vid liv genom 24 korta avsnitt, skulle vara en tillgång för Dafogänget. På SVT Play finns flera avsnitt av omgång 2 att se ännu några veckor.
Arkiv | december, 2011
Tips om bokstips
29 DecJag gillar de här listorna där författare ger tips på hårda klappar eller det gångna årets bästa böcker. Genom åren har jag hittat riktiga guldkorn som annars skulle gått mig förbi. Dock är en del tipsare rädda att göra bort sig och föreslår därför tämligen uppenbara böcker, eller alster av författarkompisar. Likaså besvaras frågan ”Vad ska du läsa under helgerna?” med väldigt ängsliga svar, i flera fall. Man vill inte göra bort sig och avslöjas med att läsa ”fel” böcker. Boktips från författare i DN.
Boktips från författare i The Guardian. David Nicholls, Jonathan Franzen, Nick Hornby, Jeanette Winterson, Lorrie Moore och många fler tipsar om mängder med böcker. Flera verkar mycket intressanta.
Washington Post har Peter Englund på sin topp tio-lista.
Time Magazine har en väldigt underlig tio-i-topp-lista. Kommentarerna till artikeln och listan är som sig bör mycket beska. George R R Martin (som jag beundrar) har med A Dance of Dragons inte skrivit årets bästa bok. Patrioten i mig tycker att det är kul att Lars Kepler är med på listan, men läsaren i mig finner det helt vansinnigt.
Svenska Dagbladet har de bästa tipsen av de svenska tidningarna, tycker jag.
Stolthet och fördom och zombier… och Adam Dalgleish?
29 DecPD James har skrivit en ny bok, nittio år gammal. Liksom flera andra författare vänder hon sig till Jane Austens Pride and Predjudice och skriver en uppföljare. Häromåret var det Seth Grahame-Smith som införde zombier i berättelsen. Innan dess skrev Emma Tennant en Pride and Prejudice 2 betitlad Pemberley. PD James förnekar sig inte utan skapar förstås en mordgåta för Darcy och Elizabeth Bennet att lösa. Boken heter Death Comes to Pemberley och recenseras snällt i New York Times men jag fattar inte poängen. Det här är en bok jag inte kommer att läsa.
Cheetah död, men läs hans självbiografi
28 DecI dagens DN läser jag att Cheetah dött vid en ålder av 80 år. Han råkade vara en chimpans men han var som gubbar är mest, gillade fotboll och musik, gick alltid upprätt om än med lätt krökt rygg. Den som vill veta mer om hans liv kan läsa hans självbiografi, som kom ut 2009. Här är en intervju med Cheetahs spökskrivare, James Lever.
Vem var det som dog egentligen? Nya uppgifter från http://www.apor.g, nej, http://www.ap.org, ska det vara. Gamle Cheetah drog sig kanske undan tidigare och lät någon annan spela hans roll på ålderdomshemmet för gamla djur. Läs mer här.
Mellandagsöppet
25 DecÖppet i butiken på tisdag, den 27/12 klockan 13-18. Den som söker Edward Saids självbiografi har då möjlighet att köpa den (och korrigera det felaktiga priset på Morantes Historien).
Johns antikvariat julklappstipsar i Ystads Allehanda
21 DecI dagen tidning berättar stadens andrahandshandlare om vad de säljer till jul. Second hand-butiken, antikaffären, loppisen – och så jag.
Aomame tränar till Sinfonietta
21 DecLeos Janaceks ”Sinfonietta” inleder Murakamis 1Q84 och den återkommer genom boken. Vid en tidpunkt använder den ena huvudpersonen, Aomame, musiken att styrketräna till. Jo, kan funka. Min träningslåt nummer ett är ”So important” med Sparks. Perfekt till jämfotahopp. Nudda golv, nudda tak osv. Ett fint pris till den som orkar hoppa genom hela låten (om taket är 2.50 eller högre).
Tim Krabbé har skrivit några udda och starka romaner. mest känd är Försvinnanden, som blivit film två gånger. Här hyllar han Haruki Murakami. Jag ser släktskapet. Krabbés cykling och schack mot Murakamis löpning och musik. De borde träffas.
Månens rörelser
15 DecDe som denna höst och vinter läser Murakamis 1Q84 – och det är många världen över – har troligen som jag blivit mer uppmärksamma på månen. Den är en kontrollpunkt för verkligheten. Om man är osäker kan man titta på månen och därigenom avgöra i vilken verklighet man befinner sig. Igår kväll var jag osäker.
Jag gick nedför Bruksgatan och såg ett linjalrakt vågrätt streck av silver tvärs över himlen. Jag förstod inte hur det kunde vara. Det var inte ett flygplan. Det var som att det lyste ovanifrån på ett väldigt långt, platt moln. Ljuset blev starkare, och när jag gick på gatan såg jag månen stiga upp bakom vad jag nu förstod var en molnhorisont eller en molnmur. Månen steg väldigt fort, som en ballong och på mindre än en minut hade den kommit upp ovanför molnen. Den liknande en trasig fotboll, helt skev, men den lyste klart när den seglade upp över hustaken.
Vilken verklighet är detta?
Om jag haft en modern mobil kunde jag filmat förloppet, till och med i HD. Men min telefon funkar inte att ringa med ens för tillfället och jag får låna hustruns gamla. I dagens Metro fanns mängder med annonser för billiga telefonabbonemang med telefon inkluderad. Stora, dyra annonser från El-Giganten, Phonehouse, Telia och andra. Halva priset, värsta telefonen… Så billigt att det var svårt att tro att det var sant. Det var det inte heller. Jag råkade vara i närheten av El-Giganten i Ystad idag klockan två. Jag gick in och frågade om dagens erbjudanden, som skulle vara tillgängliga från klockan elva. Nä, de priserna gällde inte längre. Det var frågan om ett begränsat antal, och det antalet hade redan förverkats. Hur många det var gick inte att säga, om det var en eller hundra eller tusen. Ingen visste och det var heller inte viktigt. Efter tre timmar var erbjudandet ogiltigt. De stora annonserna lockade folk till butikerna och när lockpriserna inte gällde längre så var kunderna redan primade att handla och köpte då något annat. Så är tanken och det funkar för det mesta. Dock inte på mig.
Recensenten
10 DecJonathan Lethem har i åtta år gått och retat sig på att James Wood, en av Amerikas främsta litteraturkritiker, skrev en negativ recension av The Fortress of Solitude. Det var inte en sågning, inte ett lustmord. Boken hade fått sämre recensioner av andra. Men Lethem var ändå djupt besviken på Wood, som han tidigare ansåg vara ”the most consequential and galvanizing critical voice, the most apparently gifted close reader of our time”. För det verkade helt enkelt som om Wood inte läst boken särskilt noga. Här berättar Lethem i detalj om sitt ältande av denna recension.
Jag förstår honom och jag förstår Wood också, ifall han denna gång inte läste så noga. Jag har lättare att förstå skrivkramp inför recensioner än inför andra uppdrag. Att kräkas upp ännu en åsikt och en analys av ett verk – ibland går det bara inte, men tidningen kräver att du blir klar i tid så då är det bara att sticka ner fingrarna i halsen och hoppas att man får upp något användbart. I fallet med Woods recension av Lethems bok blev det inte så och Lethem synade Wood och kan inte låta bli att tänka på recensionen åtta år senare.
Don Delillo talar med Paul Auster
2 DecEn bibliotekschef i Göteborg tipsade om detta Grantasamtal mellan Don Delillo och Paul Auster från 28 november. Det är 44 minuter långt, men man kan med fördel spola förbi de första fem minuterna som bara är jobbig intro av Grantas redaktör.
johns antikvariat 