Jag upptäckte den här författaren genom filmen Thumbsucker, som jag tycker mycket om. Han skrev romanen som Mike Mills gjorde film av. Senare blev Kirn riktigt känd genom filmatiseringen av en annan av hans romaner: Up in the Air. Men den här boken är en självbiografi som skildrar författarens upplevelser i utbildningssystemet, från fyraåring upp till universitetsnivå. Mycket tidigt lärde sig Walter Kirn vad som krävdes för att göra läraren glad och få höga betyg. Att ge rätt svar är inte samma sak som att lära sig något. Genom att omformulera lärarens frågor till svar, att memorera fakta och spy upp dem vid rätt tillfälle och ställa frågor som får honom att verka intresserad, lyckas Walter enastående i skolsystemet. Han vinner poesitävlingar, får stipendier och kommer in på Princeton! Men ju äldre han blir, desto mer inser han att han inte kan någonting. Han hamnar i litteraturvetenskapen där han har framgång som pjäsförfattare och litteraturteoretiker. Derrida this, Post-structuralism that… Men sedan, vad har man lärt sig när man tagit examen från landets finaste skola? Walter Kirn blev en skarp författare och han fick något att skriva om, så helt bortkastad var inte hans så kallade utbildning. Fast för många andra ”duktiga” elever går det nog inte lika bra. Det här är en ögonöppnare för de som är intresserade av utbildning och skolfrågor. Relationen mellan kunskap och betyg är inte alltid självklar.
Här, på C-Span, är en lång intressant intervju med Walter Kirn. Det är roligt med den här sortens intervjuer som mer liknar förhör än samtal. BBC:s Hard Talk är ett annat exempel.
Under våren har Walter Kirn rapporterat från Republikanernas primärval i GQ. Till hösten följer han presidentvalet för New Republic. Den resan resulterar kanske också i en bok så småningom.
johns antikvariat 