Lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry, en svensk, en engelsk utgåva, Dasjenka av Karel Capek, hela Åshöjden-serien i delar, hela En ö i havet-serien i en post, andra trevliga barnböcker av bland andra Kitty Crowther och Kerstin Thorvall, det är vad som är nytt på nätavdelningen av antikvariatet idag.
Arkiv | augusti, 2012
Idag barnböcker
31 AugIdag mest tyskt
30 AugErnst Jüngers Psykonauterna och Dagböcker från Tyskland och Frankrike under krig och ockupation, Herman Hesses självbiografiska Hemligheter, Bergtagen av Thomas Mann, annat intressant av Alexander Kluge, Juli Zeh och Robert Walser. Det är vad som är nytt på min bokbörsen-sida idag.
Introvert nedskärning på Svenska Dagbladet
29 AugPå Svenska Dagbladets Idag-sida beskrivs olika aspekter av relationer, mänskliga karaktärsdrag och mentala diagnoser. Den här veckan har begreppen introvert/extrovert genomlysts. I vintras skrev jag några rader här på bloggen om Susan Cain och hennes bok om introverta människor. Det fanns ett test också man kunde göra för att utröna hur introvert man var. Jag förutspådde att någon svensk tidning skulle göra samma artikel, intervju med Cain och utläggning om de introvertas särart. Vad jag inte förutspådde var att jag skulle framhållas som exempel på en introvert person i denna artikel. Svenska Dagbladet ringde mig eftersom de läst mitt korta blogginlägg och jag fick försöka dra mig till minnes vad det var jag kände igen i Susan Cains beskrivning. Den introverte tänker innan han talar och har problem med ”onödigt” prat, umgås helst i mindre sällskap, den extroverte gillar tillställningar med mycket människor och får energi av det. Ungefär så. Sedan finns det de som är ambiverta, vilket väl är alla andra, lite intro, lite extro.
Tyvärr kom jag inte med i papperstidningen, ack, refuserad i sista sekunden, kanske på grund av de nya besluten om nedskärningar på Svenska Dagbladet, men nätet varar ju längre. Här är intervjun med mig och en expert. Här är intervjun med Susan Cain och här en text om en kille som säger sig ha ”kommit ut” som introvert. Han trodde att han var en utåtriktad kille, men det var han visst inte. Humhum, det jag upplever som introvert går inte att ta fel på. Inte så att jag satt ord på detta karaktärsdrag innan jag hörde Susan Cains definitioner, men det hon säger om den introverta stämmer väldigt bra in på mig. För mig skulle det varit omöjligt att tro att jag var något annat än det hon beskriver.
En god vän påminde mig idag om en händelse när hon läst artikeln, en händelse som jag visst förträngt. Kommer du ihåg den gången du skulle gå på inflyttningsfest och du stod utanför dörren men aldrig gick in?
Ja, just det. Den gången. Det var sent på hösten. Jag hade hittat den perfekta inflyttningspresenten (Continentala detektivbyrån av Dashiell Hammett) och jag hade kört två och en halv mil från mitt kalla, illa isolerade hus in till samhället dit min vän flyttat. Jag hade sett fram emot lite umgänge en fredagkväll. Jag gick upp för trappan och hörde ljudet från festen. Jag ställde mig vid dörren, redo att knacka på. Men som det var så kände jag plötsligt att jag ändå inte ville gå på den här tillställningen, fast jag sett fram emot den och fast jag kände flera trevliga människor där inne, på andra sidan dörren. Så jag la boken framför dörren och körde hem igen.
Susan Cains bok verkar bra. Jag ska läsa den. Nästa år kommer den på svenska.
Här är läsarrreaktioner på SvD:s artikelserie.
Nyinkommet idag: filosofi och psykologi
29 AugNytt i nätbutiken idag: Ludwig Wittgenstein, Simone Weil, Hannah Arendt, Emmanuel Lévinas, Sigmud Freud och fler kloka gubbar och gummor.
Yohio kunde varit en karaktär hos Gibson
28 AugSom jag nyss skrev så la jag idag in William Gibsons cyberpunk-trilogi på bokbörsen. Sedan läste jag i DN om en svensk, sjuttonårig kille från Sundsvall som håller på att göra musikkarriär i Japan. Jag kan inte låta bli att tänka att denne svensk skulle passa fint som bifigur i en berättelse från the Sprawl. Denne svenske sjuttonåring inspirerades så till den grad av Lian Hearns Över näktergalens golvnär han var liten att han lärde sig japanska. Nu är han på väg att slå i Japan med en stil som för en svensk känns ganska utmanande. Det här är något annat än att bara klä ut sig till kvinna.
Idag fantastika och en latinsk grammatik
28 AugNytt på internetantikvariatet idag är bland annat William Gibsons cyberpunktrilogi på svenska i ett band, Elfred Berggrens Robotarnas gud från 1932, Picknick vid vägkanten av A&B Strugatskij, Världsaltet av Flammarion, Sibyllans hemligheter och Erik Tidners Latinsk grammatik. Titta här.
Idag matböcker
27 Aug
Koka soppa på fysik av Hans-Uno Bengtsson och Jan Boris-Möller, smalmat av Erik Lallerstedt, Julia Childs franska kokbok, Jan Hedhs Chokladpassion och en del annat i matgenren är dagens nya böcker på mitt nätantikvariat.
Ny säsong
26 AugSommarsäsongen på torget är slut. Nu blir det bara enstaka lördagar i Simrishamn framöver. Butiken på Bruksgatan 30 har med början i september öppet fredagar 15-18 och lördagar 11-14 (när jag inte är på torget). De närmaste veckorna kommer jag att lägga ut de böcker på bokbörsen som jag köpt in under sommaren. Jag ska försöka få ut minst tio om dagen och jag sorterar dem tematiskt. Idag är det skönlitteratur, Nikos Kazantzakis, Curzio Malaparte, Kjell Westö och annat. Kolla här.
Enhörningen/The Horned Man av James Lasdun
24 Aug
Jag vet inte hur jag upptäckte den här författaren, men det var antagligen länkhoppande i flera led som slutade hos Amazon, där jag hafts hans böcker i att-köpa-korgen i några månader. Men så fick jag oväntat in hans debutroman i översättning på antikvariatet – jag visste inte ens att den fanns på svenska – och då läste jag den genast.
Enhörningen är en bok som förlaget haft svårt att marknadsföra. Hur man än gör så stöter man bort fler läsare än man vinner. På omslaget står det att det är en thriller. Bilden för tankarna till hårdkokt polisaction i storstadsmiljö eller kanske spinthriller à la le Carré. Den som önskar en sådan bok kommer att bli frustrerad för här finns varken poliser, spioner eller brottslingar så långt ögat når.
Boken handlar om en lärare på börjar en anställning på ett college utanför New York. Huvudpersonen jobbar i ett rum som tidigare använts av en person som blivit mördad. Det är det närmaste vi kommer ett ett konkret brott. Snart börjar han inse att han är övervakad och att någon försöker miskreditera honom och göra honom illa. Vem? Varför? Läsaren följer med i huvudpersonens tankar när han resonerar om vad det är som håller på att hända. Medan han företar sina undersökningar drabbas han och vi av starka minnen från ungdomen och av föräldrarna. Alla små minnesfragment passar in i det stora pusslet och det är med en stigande känsla av obehag och oro som boken närmar sig sitt klimax.
Så på ett sätt är det en jakt, huvudpersonens jakt efter vem som vill skada honom och varför, men det gör inte boken till en thriller enligt mig. Jag vet inte vad jag ska kalla boken. Den är spännande men det är ingen spänningsroman. Men med byggstenarna klass, minne och identitet istället för våld, brott och kriminalitet så blir resultatet en ganska ovanlig och mycket bra bok. Omöjlig att marknadsföra för ett svenskt förlag…
Emanuel Carrères Mustaschen är en bok av samma sort, där spänningen skapas genom en lek med minne och identitet. Även Charles MacLeans The Watcher använder liknande verkningsmedel. Den skrev jag om här.
Här kan man läsa när James Lasdun funderar över att bli självförsörjande bonde.
Och här recenserar han Ian McEwans nya roman Sweet Tooth i The Guardian.
The fishiest fish out of water
21 AugEn gammal beprövad och säker metod att skapa komedi och ibland drama är att ta en karaktär och sätta honom i en helt främmande miljö. Med screenwriting-lingo brukar det kallas fish out of water. Ju mer extrem skillnad mellan karaktären och hans nya omgivning, desto större humor (är tanken). Det är väl därför det flera gånger gjorts komediserier om en utomjording som landar på vår planet, exempelvis Min vän från Mars, Mork & Mindy, Alf. Större skillnad än så kan det väl inte bli, tänker upphovsmännen.
Men man måste inte alltid gå så långt. En riktigt bra FOOW-variant kommer otippat från Norge med Lilyhammer. En mafioso från New York (eller New Jersey) har tjallat på sin chef och behöver en säker plats att gå under jorden på. Han väljer Lillehammer. Där är premissen för den här serien, som är riktigt rolig. Gangstern spelas av Steven Van Zandt, och han mer eller mindre repriserar sin roll från Sopranos, med lyckat, komiskt resultat. Kulturkrocken blir monumental. Serien är bra inte bra för konceptet utan också för de många roliga bifigurerna. Efter bara två avsnitt känner man dem redan och tycker om dem. Historierna är inte helt förutsägbara, vilket också uppskattas. Det finns ännu några fallgropar som kan öppna sig, men jag har gott hopp om att Lilyhammer klarar sig undan dem.
Alla avsnitt finns att se på SVT Play till slutet på oktober.
David Bowie spelade inte på OS-avslutningen
14 AugOS-avslutningen var ett blandband från nittiotalet och tidigare. Skakiga åldringar framförde sina största hits mer eller mindre framgångsrikt. Inte ens de yngre artisterna kändes särskilt blommande. Det var roligt att titta på showen, men inte för att den var väldigt bra eller för att artisterna gjorde sitt bästa. Det var bara märkligt att se alla dessa gamla stjärnor på samma scen i ett sådant här spektakel. Mest energisk var Freddie Mercury och det kan inte dröja länge innan Queen turnerar igen med honom som frontman efter samma upplägg som Tupac använde vid sin comeback tidigare i år.
The Guardian berättar om de artister som var tillfrågade men inte ville ställa upp: Kate Bush, Rolling Stones, Sex Pistols, David Bowie. Bowie har inte spelat sedan 2005. Han bor i New York och håller en mycket låg profil. Ska han sluta sina dagar som Tesla, som han porträtterade så bra i The Prestige? Här är ett galleri från Rolling Stone som visar bilder på Bowie 2005-2012.
johns antikvariat 