Lennart Wretlind är tillbaka och gör spellista på Spotify som liknar riktiga Klingan. Det är bra, skönt att känna igen sig. Wretlinds värld heter programmet. Premiär igår. Framöver släpps de nya listorna/programmen varje söndag på Klingantiden 11.00. Riktigt sig likt är det förstås inte. Det blir svårt att få med eget, unikt material, kan jag tänka mig, som egna inspelningar och intervjuer. De artister som spelas måste vara tillgängliga på Spotify, och det är inte alla som är det. Första programmet känns bra, samma blandning av gammalt och nytt jorden runt som präglade riktiga Klingan. Jag hade lite svårt att hitta programmet. Söker man (eller jag) på ”Wretlinds värld” på Spotify så får jag bara upp mellansnacket, inte låtarna. Det är kanske jag som inte handskas med Spotify på rätt sätt. Följ den här länken för att komma rätt.
Grigor Dimitrov pressade Nadal i Monte Carlo idag. Nadal har vunnit turneringen åtta år i rad och bara förlorat sex set på den tiden. Idag tappade han det sjunde och fick jobba hårt för segern. Dimitrov börjar bli en favorit för mig. Han spelar vackert om än lite klent än. Med lite tyngre slag kommer han att bli topp fem inom två år, tror jag.
Lördag, lite efter elva på kvällen. Som en dröm stod fyramannabanden Dakha Brakha på en liten scen på Moriska Paviljongen. Moriskan är ett nöjeshus med flera scener. Denna kväll var det också en balkanklubb i en annan lokal. Inträdet till det evenemanget var högre än till konserten med Dakha Brakha. Det visar det bristande intresset för detta fantastiska band. Vi var kanske trettio personer som kommit hit bara för att se konserten. Resten av publiken, uppskattningsvis 60-70 personer till, mer hängde här i brist på annat. Därför var koncentrationen inte den bästa; ljudet från balkanklubben trängde in ibland och det var ganska livligt sorl i bakre delen av lokalen.
Men bandet gjorde sitt jobb. De spelade med stor inlevelse och ofattbar skicklighet. Fyra röster som sjöng som en; de överlappade, kompletterade och nyanserade varandra på det mest häpnadsväckande sätt. Dragspel, slagverk, elektrifierad cello, men framför allt röster. Låtarna var ofta ganska långa, de kunde börja lugnt för att avslutas i hetsigt tempo. Varje låt var som en egen resa.
Kanske bandet gör sig bättre i ett större sammanhang. Klart att det var en ynnest att få se dem i en så intim lokal, men i det stora formatet är de nog ännu mäktigare. Här är en föreställning, en konsert, en performance kallad Gogolfest, inspelad i Kiev 2011. Betydligt större scen än gårdagens. Mäktigt. Ta er tid att se hela konserten och träd in i Dakha Brakhas universum.
Fortfarande vet jag inte hur man får tag i deras musik annat än via Youtube. Inga skivor till salu på konserten, ingen musik på Spotify.
Sedan tidigare har jag redan flera anledningar att resa till Ukraina, men det känns som att jag fått ännu en nu.
Klingans årsbästalistor har givit många fina musiktips genom åren.På programmets sista lista, för 2012, placerade det ukrainska bandet Dakha Brakha (eller Dakhabrakha eller Daxabraxa) på tredje plats. Lennart Wretlind spelade dem ganska mycket under hösten och jag föll helt för bandets intensiva uttryck. Etnokaos kallar de själva sin stil. Jag ville ju höra mer, men hittade ingenting på Spotify och inga skivor till salu någonstans i världen. Det gick bara att höra några få låtar via bandets egna, slöa hemsida. Det gick så långt att jag frågade Wretlind himself om var jag kunde hitta Dhaka Brakhas skivor, men han kunde inte hjälpa mig. Så bra musik och ingenstans att höra den…
Igår gjorde jag ett nytt svep över nätet och hittade då att… Dhaka Brakha spelar live i Malmö i morgon, lördag! Hur otroligt är inte det? De har aldrig spelat i Sverige tidigare och nu spelar de nästgårds. Det ska bli en högtidsstund. Marknadsföringen har varit minimal men jag hoppas att många hittar dit ändå. Och hoppas att de har skivor med sig så att jag kan få lyssna på dem när jag själv vill i framtiden.