Harper Lee bor kvar i lilla Monroeville, Alabama, den stad som stod modell för Maycomb i hennes enda roman, To Kill a Mockingbird. I Monroeville finns ett lokalt museum som sedan publiceringen av boken alltmer kommit att handla om denna berättelse, både boken och den Oscarvinnande filmen med Gregory Peck i huvudrollen.
Nu har Harper Lee stämt museet för undanhållna intäkter. Hon tycker att museet skott sig på hennes konstnärliga verk. Lee är 87 år gammal och enligt denna artikel både blind och döv. Det kan tyckas som att denna stämning är ett tecken på begynnande åldersförvirring, men när man läser artikeln och en del av kommentarerna så undrar jag om hon inte har rätt ändå. De illasinnade och rasistiska krafter som Lee blottlade har assimilerat hennes berättelse och gjort den till en turistattraktion att tjäna pengar på. Som jag tolkar det så är det något skumt med museets räkenskaper. De säljer en massa souvenirer som bara har med boken och filmen att göra. Lee får ingenting av dessa intäkter, och redovisningen är bristfällig. Men hon tjänar så mycket pengar ändå, säger ni? Kanske det, men rätt ska väl vara rätt?
En extra knorr i historien är att Lee företräds av sin storasyster, Alice, som fortfarande arbetar som advokat, 102 år gammal. Southern Gothic, indeed.
En anslutande nyhet är den om biografin över Harper Lee. En journalist som heter Marja Mills påstod för några år sedan att hon fått tillstånd att skriva Harper Lees biografi. Lee dementerade, men då visade Mills förlag, Penguin, ett brev från storasyster som faktiskt gav Mills rätten att skriva den här boken. Här är en lång artikel från Chicago Tribune 2002 där Mills får träffa och prata med Alice. Jag förmodar att artikeln är basen för boken också.
The Mockingbird Nest Door: Life with Harper Lee skulle kommit ut hösten 2011. Publikationsdatum har skjutits fram många gånger, men ännu hoppas författaren på att boken ska komma ut. Amazon rapporterar att boken ska finnas till försäljning den 14 juli nästa år. Den som lever får se.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Etiketter:harper lee, truman capote