johns antikvariat

Niels Fredrik Dahl besökte Fågeltofta den sista torsdagen i juli. Det blev en trevlig kväll med trettio betalande åskådare i publiken. Trots det främmande språket förstod vi alla både vad han sa och vad han menade. Han berättade bland annat att han tog hjälp av Raymond Chandlers råd för tillfällen då man som författare fastnat i en text, att låta det knacka på dörren och där ha en man med en pistol. Det ger nya uppslag som kan föra berättelsen vidare. I Dahls fall var det en elefant som knackade på dörren, men effekten blev den samma. Historien öppnades upp och när den var klar fick den heta På väg till en vän. Den vann Bragepriset som 2002 års bästa norska roman. Texten började som en dikt, utvecklades till en monolog och fick sin färdiga form som roman. Dahl skriver eller har skrivit för de flesta medier, TV, teater, lyrik och prosa. Hans senaste roman, Herre, var tänkt att ta ett år att skriva men den tog fem och författaren pendlade mellan hopp och förtvivlan – med övervikt för den sistnämnda känslan – under arbetet. Skulle boken bli klar? Skulle den bli läsvärd? Det blev den. Det är den.

Dahl rekommenderade Marilynne Robinson och särskilt hennes återkomst, Gilead. Den trogne bloggläsaren minns att jag skrev om min vurm för Robinsons författarskap redan 2008. Ach, är det så länge sedan? Gilead har hunnit bli en trilogi, jag har inte läst sista delen än, men det kommer. Kanske skriver jag om den. Så länge är jag mycket glad att Niels Fredrik Dahl tog sig tid att hälsa på i Fågeltofta. Han bjöd på en intressant afton, som avslutades med en dikt från hans senaste bok. Där, och bara där, förstod i alla fall jag att våra språk ändå skiljer sig åt. Jag hade inte förmågan att följa med i de lästa orden. Jag hade behövt läsa texten samtidigt för att närma mig förståelse. Men det var vackert att lyssna till och det räcker långt.

Förmingel.