Film Music 1976-2020 heter en ny samlingsskiva från Brian Eno med musik skapad till producerade filmer, i motsats till albumet Music For Films, som ju innehöll musik som sökte sina filmer. Här är en bra intervju i The New York Times, där han bland annat säger det som står i rubriken. Jag håller helt med honom. Jag kan inte ha hörlurar på mig när jag är utomhus. Att gå eller springa med hörlurar kopplar bort mig från omgivningen. Det är kanske önskvärt för många, men det finns så mycket att höra och lyssna på i verkligheten, tycker jag. Synd att missa det. Hemma, däremot, lyssnar jag alltid på musik eller pratradio. Så de senaste dagarna har det varit mycket Eno hemma.
I podcasten Broken Record intervjuar Rick Rubin och Malcolm Gladwell musiker. Eftersom Rubin är en av vår tids främsta musikproducenter så får han musiker att öppna sig och prata om saker de i vanliga intervjuer inte får tillfälle att diskutera. När Bruce Springsteen härförleden berättade om sin nya skiva så nämnde han till exempel att tre av de viktigaste litterära influenserna för honom varit James M Cain, Flannery O’Connor och Jim Thompson. Oväntat men ändå självklart när man hör det. Han säger också att han inte inspirerats av musik sedan han var ung, utan att litteratur och film är det enda – förutom verkligheten – som givit inspiration till hans konst sedan början på sjuttiotalet.
Här är Springsteens version av The Grapes Of Wrath.
Här är en artikel om en uppskjuten utställning med verk av Philip Guston. Jag upptäckte den här konstnären ganska nyligen och jag har några böcker med hans konst i nätbutiken. Intressant att konst kan vara så explosiv fyrtio år efter konstnärens död.
johns antikvariat 