När jag var mycket ung och min science fiction-vurm stod i full blom, upptäckte jag konstnären Boris Vallejo. Han hade målat omslagsbilden till några böcker jag gillade, till exempel Berserker’s Planet av Fred Saberhagen.

En dag när jag gick på Strøget i Köpenhamn såg jag en man som lagt ut en filt på marken där han sålde inramad konst. Många av tavlorna kände jag igen som Vallejo-bilder. Jag köpte två stycken, som i flera år hängde på min vägg tillsammans med bilder av Salvador Dalí. Olika som de är så är det två konstnärer som lätt eggar fantasin hos en ung science fiction-läsare. Tavlorna som gatuhandlaren såde var helt enkelt bilder han klippt ut från en bok och ramat in med enklast möjliga clipramar.
Jag har inte tänkt på Boris Vallejo på många år, men i jul fick vi ett pussel i julklapp av tomten, med motiv av Boris. Det var ett kärt återseende. Tyvärr är vi inte de mest erfarna pusslare, så vi har inte kommit så långt, men det är ju några dagar kvar på ledigheten.


Boris Vallejo lever och har hälsan än. Sedan jag följde hans göranden på åttiotalet har han hittat kärleken, som delar både hans intressen och skicklighet. Snacka om själsfrände.