Om inte Rokia kan komma till mig så kommer jag till Rokia

Rokia Traoré ställde in sin spelning i Malmö. Då bokade jag biljett till London. I fredags såg jag henne på Barbican Center. Det var en härlig konsert där artisten betvingade publiken. Hon spelade ner oss. Vi orkade inte mer. Hon fortsatte dansa och den tusenhövdade publiken kunde inte stå emot. Hon var grym. Hela bandet var fantastiskt. Otrolig energi. Någon, kanske Charlie Gillett, skrev att så kallad världsmusik appellerar till rockare och punkare eftersom det finns en energi i världsmusiken som i många fall gått förlorad i vanlig rockmusik. Rokia Traoré är ett exempel på det. Hon har en otrolig energi. Under konserten spelade hon allt från cover på Billie Holiday, hypnotiskt långsam, till tung dansmusik med stroboskop och supersnabb rap. Oavsett hastighet så fanns energin där hela tiden.