Piccata med döden

Häromdagen cyklade jag fram i Ystad med en kasse böcker på styret. Plötsligt öppnades en bildörr  på en parkerad bil framför mig. Jag kunde inte väja, men lyckades bromsa lite innan jag körde in i dörren. Jag trillad omkull men reste mig snabbt, glad att jag levde men vansinnig för att bilföraren inte tittat i backspegeln innan hon öppnade dörren. ”Vad i helvete gör du?” sa jag ”Jag kunde slagit ihjäl mig!” Föraren var en ung kvinna. ”Nej, det kunde du inte alls”, sa hon. Hon var inte särskilt skärrad. Hon tyckte inte ens att incidenten var värd en ursäkt. ”Jävla idiot”, sa jag. ”Jävla. Idiot!” Om det hade hänt mig att jag missat att se mig för så hade jag varit väldigt ångerfull och jag skulle absolut inte argumenterat med offret om sannolikheten för dödsfall eller skada på grund av min oaktsamhet. Som sagt, jävla idiot.

En bra sak med att sälja böcker är att man träffar många kloka och kunniga människor som delar med sig av sin visdom. Ofta får jag utmärkta boktips, och ibland andra förslag också. En kund berättade om Görn Helleblads bok Allt om Mats Köksskola, den gamla utgåvan. I den finns ett recept på piccata med tomatsås. I senare upplagor har tomatsåsen bytts ut mot saffransris, kanske för att tomatsås känns för enkelt. Men det enkla är ofta det godaste när man lagar mat, det är inte bara fler kockar som gör sämre soppa, även fler ingredienser brukar leda till tråkigare mat, tycker jag.

Efter cykelincidenten gick jag till Saluhallen och köpte en bit fläskfilé. På kvällen lagade jag piccata á la Helleblad och det blev riktigt gott. Och det är roligt att banka ut fläskmedaljonger med en gryta. Vitt jasminris till, och enkel tomatsås med mejram.

Titeln bjuder jag på. Kanske n ny Homandeckare i samma stil som Middag med döden av Jan Mårtenson eller uppföljare av Maria Ernestams Caipirinha med döden? Handlingen är ett mord maskerat som en cykelolycka. Hjälten kommer mördaren på spåren eftersom hon – mördaren – inte bad om ursäkt eller försökte hjälpa offret för den arrangerade olyckan.