Den här boken har skapat en mindre rörelse i USA och jag är övertygad om att något liknande kommer att hända när den kommer ut i Sverige. Det är en bok om den kåta medelålderskvinnan och hennes sökande efter tillfredsställelse, innan det är för sent att hitta den.
Den namnlösa huvudpersonen har många likheter med författaren. Som till exempel att hon är multimediakonstnär, är gift med en annan konstnär, och att de har ett barn tillsammans som identifiererar sig som icke-binär .
Berättelsen börjar när berättaren får ett stipendium, som hon bestämmer sig för att använda till att köra bil från sitt hem i Los Angeles till New York, ta in på ett fint hotell i en vecka, bli inspirerad och sedan köra hem igen. Det känns knackigt i relationen till mannen, det känns osäkert med den fortsatta konstkarriären. Hon har länge gått och hoppats på att en världskänd musikartist – någon som Madonna, eller Beyoncé – ska inleda ett samarbete. Det har snackats om det, men ingenting händer. Alla dessa orosmoment hoppas berättaren kunna lösa på sin resa. Den planeras i minsta detalj, vilken rutt hon ska ta, var hon ska vila för natten, vad hon ska göra i New York och så vidare.
Hon ger sig av. Men mindre än en timme efter att hon kört iväg stannar hon i en förort till Los Angeles. Hon äter något, hon får vindrutan tvättad av en man som verkar stirra på henne genom rutan. Eller inbillar hon sig?
Hon ifrågasätter plötsligt allt hon planerat, så hon tar in på hotell för att fundera. Och undersöka om den där mannen verkligen stirrade på henne eller inte.
Därifrån fortsätter berättelsen på de mest oväntade och ibland chockerande vägar, vilket görs än mer gränsöverskridande eftersom läsaren inte kan låta bli att tänka: det är ju hon, det är Miranda July som gör de här sakerna. Jag har ju till och med sett på insta de saker den namnlösa berättaren gör!
Men det är Miranda Julys sätt, hennes modus operandi. I hennes scenföreställningar är hon en version av sig själv, i hennes filmer spelar hon sig själv, i hennes noveller och romaner så är hon huvudpersonen. Fast det är ju inte så. Det är ett trick som fungerar varje gång. Kulturkonsumenten vill känna äkthet och sanning och det är Miranda July mycket bra på att leverera.
Så berättaren låtsas vara på resa till New York, fast hon stannat en timmes bilresa från hemmet. Hon får för sig att totalrenovera hotellrummet och lägger alla stipendiepengarna, 20 000 dollar, på det. Hon blir blixtkåt på mannen som putsade hennes vindruta och… Och sedan händer mycket, mycket mer. Varje vändning är överraskande men ändå helt logisk för berättelsen och till och med slutet lyckas kännas rimligt. Många recensioner återberättar stora delar av handlingen, men det vill inte jag göra. Den här boken är en upptäcktsresa på många plan. Det vore synd att förstöra den resan för läsaren.
johns antikvariat 