Häromdagen kom en man in på antikvariatet. Han tyckte att jag skulle känna igen honom, men det gjorde jag inte. Det var 23 år sedan vi sågs senast, så det var inte så konstigt. Det var en lumparkompis som hittat mig via denna blogg. Det blev ett sällsynt trevligt möte. Vi försökte sammanfatta våra vuxenliv på några minuter. Det gick ganska bra.
Min gamla kamrat berättade att han fick ett kassettband av Laurie Anderson av mig då, för länge sedan. Man kan inte säga att jag utvecklats sedan dess. Ni minns att jag tipsade om Lauriekonserten från Umeå som gick på radio för en dryg månad sedan. Samma rekommendationer 23 år senare.
Märkligt att träffas mer än ett halv liv senare och ändå känna sig så bekväm. Hoppas att vi träffas snart igen.
Kommentera