Arkiv | Uncategorized RSS feed for this section

Med rädsla och nostalgi kommer man ingenstans

13 Maj

Ny utveckling i historien om Kim’s Video gör att detta inlägg förtjänar att läsas igen, elva år senare.

johns antikvariat

Jag har spridit affischer för bokmässan. Nästan alla tycker att det är något de vill göra reklam för, bibliotek, affärer, kaféer. Det är nog bara ett ställe som inte vill sätta upp affischen. Ystad bokhandel. Det är ju komiskt. Stadens enda nybokhandel vill inte göra reklam för stadens största bokevenemang. Personalen var nog positiv, men de hade fått instruktioner av butikschefen, Kerstin Rydholm, att inte medverka till informationsspridande om Antikvarisk bokmässa på Klostret i Ystad 15-16 april. Är det inte märkligt? Särskilt i år när mässan har en hel avdelning för nya böcker och en livs levande författare inviger mässan. Med lite – bara lite – positivt tänkande hade man kunnat använda evenemanget för att sälja fler böcker själv. Hylinger i skylten, Thorén & Lindskogs tyska böcker, inte vet jag, men möjligheten fanns. Men ser man en antikvarisk bokmässa som ett hot så måste man vara trängd, rädd och längta…

Visa originalinlägg 909 fler ord

Jarvis Cocker intervjuad av Olivia Laing

9 Maj

Jarvis Cocker har skrivit en självbiografi. Den heter Good Pop, Bad Pop och den står överst på min köplista. Här blir han intervjuad av Olivia Laing i The Guardian, en annan av mina favoriter. Det är en mycket välformulerad intervju, från båda sidor.

Jarvis är också gästredaktör för helgbilagan i The Observer. Här intervjuar han några udda (?) samlare eller är de hoarders? Gränsen är hårfin.

Mycket läsvärda artiklar, båda två.

Quentin Crisp

18 Feb

Jag visste så gott som ingenting om Quentin Crisp förrän jag år 2008 hörde ett reportage om honom på radioprogrammet Stil i P1. Vad jag inte fattade av det programmet och inte heller av ett helt program av Stil, nio år senare, som bara handlade om Crisp, var hur viktig filmatiseringen av hans första självbiografi, The Naked Civil Servant, var för hans genomslag, och hur viktig denna TV-film eller TV-teater var för dess huvudrollsinnehavare, John Hurt. Det omnämndes i programmen, men jag var inte uppmärksam. Lyssna på dessa program för en introduktion till Quentin Crisp.

Jag upptäckte John Hurt första gången i början på åttiotalet i Alien och sedan i The Elephant Man och Midnight Express (den sistnämnda filmen kom först av dessa tre, men jag såg den efter de två förstnämnda). Första gången jag såg honom i en roll var i Jag, Claudius på TV i slutet på sjuttiotalet, där han spelade Caligula, men det var först långt senare jag insåg att det var samma skådespelare som som fick bröstkorgen exploderad av ett rymdmonster och som gestaltade elefantmannen. Han hade haft småroller på film och i TV från slutet av sextiotalet, men det var med The Naked Civil Servant han blev riktigt känd i Storbritannien. Den kom 1975. Jag, Claudius året efter. Jag undrar om den någonsin visades på svensk TV. Derek Jacobi blev en kändis i Sverige för Jag, Claudius. Kanske hade John Hurt blivit det också om The Naked Civil Servant visats. Märkligt är i alla fall att jag, sådan storkonsument av television som jag varit och beundrare av John Hurt, inte ens vetat om filmens existens. Men så för ett år sedan såg jag den äntligen.

Ni måste se den! Det är TV-teater när den är som bäst. En så gripande, sann berättelse, gestaltad helt övertygande av Hurt, som blev god vän med Crisp under arbetet med filmen. Här kan ni se hela filmen på Youtube. (Inställningar gör att det inte går att se youtubefilmen i denna blogg.)

Quentin Crisp blev kändis när han uppnått en ålder där vanligt folk blivit pensionärer. Han följde upp sin första bok med att börja turnera med föreställningen An Evening With Quentin Crisp, där han i första akten berättade historier ur The Naked Civil Servant och i andra akten svarade på frågor som publiken fått skriva till honom i pausen. Här är en hel sådan föreställning.

Han skrev också en ny självbiografi, How To Become A Virgin, som berättade hur det kom sig att han skrev den första boken överhuvudtaget, och vad han sysslat med sedan dess. Bland annat flyttade han till New York när han var sjuttiotre år gammal.

År 2009, trettiofyra år efter den första TV-filmen, filmatiserades How To Become A Virgin under titeln An Englishman In New York (ja, Stings låt handlar om Quentin Crisp.) Den här filmen är mer film än TV-teater, men John Hurt är lika bra som i den första filmen, och närmare i ålder till den person han porträtterar.

Två fascinerande konstnärer vars vägar korsades flera gånger och vars uttryck gav näring till varandra. En ovanlig relation. Crisp dog 1999, 91 år gammal. John Hurt dog 2017, 77 år gammal. Se dessa filmer, de är riktigt bra, och leta vidare på Youtube med klipp från till exempel Letterman när Quentin är gäst. Här är hela An Englishman In New York:

Här är en intervju från The Guardian med John Hurt från 2009 där han berättar om sin vänskap med Crisp.

Och slutligen några John Hurt-scener.

Scennintervju med John Hurt.

There’s No Such Thing As An Easy Job av Kikuko Tsumura

8 Feb

There’s No Such Thing As An Easy Job av Kikuko Tsumura handlar om en kvinna runt trettio som via arbetsförmedlingen fått ett jobb som inte ska vara för svårt för henne. Det verkar som hon haft ett stressigt jobb tidigare som hon blivit utbränd på och att hon nu försöker ta sig tillbaka till arbetsmarknaden med något lättare. Men det finns inga lätta jobb… Boken består av fem delar som var och en beskriver ett nytt jobb som kvinnan försöker sig på, men som hon till slut lämnar. Det första jobbet består av att titta på övervakningsfilm från en lägenhet där det bor en man som misstänks förvara olagligt material. Exakt vad vet varken berättaren eller vi. Så hon ska bara sitta och titta på två videoskärmar dagarna i ända – en i realtid och en med inspelat material från de tider hon inte tittat i realtid – och försöka se om mannen ens vet att han förvara det olagliga materialet. Det är inte så lätt som man kan tro att aktivt titta på en man som inte gör någonting. Fallet blir faktiskt löst och berättaren erbjuds fortsatt anställning, men hon orkar inte vara professionell voyeur så hon går vidare.

Nästa jobb går ut på att skapa annonser som ska läsas upp på en lokal busslinje och nästa igen att arbeta med inspirationstexter som medföljer små paket med kex. Men vilket jobb hon än får så är det något som gör att hon inte orkar med dem. För varje del får vi lite mer av huvudpersonens bakgrundshistoria och samtidigt blir de nya jobben allt konstigare och antingen är det en dos magisk realism som smyger sig in, eller så är det bara den svenske läsarens exotism som färgar läsning. Fins det ens såna här jobb, tänker jag efter ett tag. Kanske i Japan. De olika jobbsituationerna visar på arbetslivets problem. Det är inte konstigt att vi blir utbrända. Det verkar vara hundra gånger värre i Japan. Ämnet till trots så är det en mycket rolig bok. Berättarens resa genom arbetslivet är fascinerande.

Bland antikvariatets bokhögar hittade jag ett genomskinligt kuvert med några fotografier som måste ha varit en bilaga till en bok eller katalog utgiven av Åhusförlaget Kalejdoskop. Visste är denna bild från 1978 av Sigurdur Gudmundsson ganska lik omslaget till boken? Omslagsbilden har copyright Shuttlestock men vem som tagit den står inte. Det är ju inte exakt samma bild, men det känns som fotografen sett Gudmundssons bild.

Laurie Andersons Nortonföreläsningar

1 Jan

Under 2021 gav Laurie Anderson sex stycken föreläsningar på Harvard. Men på grund av pandemin och eftersom Laurie Anderson är den hon är, så gjordes föreläsningarna som filmer. Det gick att se dem ”direkt” på Zoom och under tjugofyratimmarsperioder veckan efter de visats live, med efterföljande, riktig live distans-Q&A. Nu när föreläsningsserien är genomförd finnas alla sex föreläsningarna tillgängliga på Youtube. Jag rekommenderar starkt att ni ser dem. Både för inbitna Laurie Anderson-fans och de som bara vill uppleva något bra finns mycket att hämta här. En del filosofi, en del memoar, en del konst. Det är verkligen inspirerande.

Här är Youtubesidan med alla sex föreläsningarna. Och här under en liten introduktion till serien.

Tom Cruise skänker tårtor – bokhandlaren gör tummen upp.

15 Dec

Detta roar mig. Kanske dig.

Vad är en bluff?

14 Dec

Jag fick mejl ett mejl häromdagen från ett företag som ville hjälpa mig att få fler följare på Instagram.

My colleague Stephanie just found you on Instagram and loved your content! She passed me your details and told me to reach out to you!

My name is Belinda and I am in charge of finding new talent for our Instagram marketing agency. Similar accounts to yours are CRUSHING it on Instagram – from what I’ve seen, you could be doing even better than them!

Belinda fortsätter att berätta att företaget hon jobbar för kan hjälpa mig att få många fler riktiga följare, bara för att mitt Insta är så intressant. Det låter bra, för bra, förstås, så jag inser eller anser att detta företag försöker lura mig. Jag går in på företagets sida och kollar. Det ser bra ut. Ansikten på personer som jobbar där, telefonnummer man kan ringa, citat från nöjda användare. Klicka här för att komma igång, gratis! Hmm, jag vill ju tro att det är ett ärligt bolag. Googlar lite på företagsnamnet med olika kombinationer av ordet bluff. Hittar en artikel i en nättidning som berättar hur bra det här företaget är. Hittar en sida som avslöjar bluffar, de skriver att företaget inte är en bluff. Men varför hittar jag bara en enda artikel? Och den här sidan som avslöjar bluff-företag, vem står bakom den? Det börjar kännas som Philip K Dicks A Scanner Darkly. Består hela världen av falska aktörer som lurar varandra och sig själv? Vem är äkta? Det här företaget som vill hjälpa mig har kanske städat undan negativa omdömen på nätet och sedan arrangerat en positiv artikel som kommer högst upp i sökflödet. Det går kanske att köpa sig ett positivt omdöme på vissa bluffkollarsajter. Jag vet inte och jag orkar inte gå till botten med det,

Tillbaka till ”kom igång gratis” på sidan. Hur lång tid är tjänsten gratis? Vad kostar den sedan? Hittar ingen information om detta, men läser att tjänsten innebär att jag ska lämna över min inloggning till företaget, att det kan hända att Instagram kommer att fråga mig om det verkligen är jag som har kontroll över kontot och då ska jag säga ja (fast jag inte har det…).

Men är det en bluff?

Det är ju inte en bluff, det är bara ett amerikanskt företag som säljer en väldigt problematisk tjänst, som förmodligen skapar en massa krångel för de som faller för frestelsen att testa den. De berättar allting de tänker göra, kunden har all information och ska veta vad den skriver på. Men sedan är man fast.

Det är samma sak som de här snabblånen utan säkerhet. Det låter ju toppen att man kan få låna en halv miljon utan säkerhet, och låneräntan anges ju ganska tydligt, den är mellan tre och nästan trettio procent. Företaget i sig är ingen bluff, men de villkor de erbjuder borde vara förbjudna. Stackars den som är i desperat behov av en halv miljon och lånar det mot en ränta på tio procent eller mer, till exempel. Det går ju aldrig att betala tillbaka med mindre än att man vinner på lotto.

Så länge man säljer en produkt och talar om vad den är så får man sälja vad man vill. Problemet är att vissa desperata människor kommer att falla till föga och med öppna ögon köpa en produkt som kommer att skada dem.

Höst

23 Aug

Från och med idag råder hösttider i antikvariatet. I augusti och september är det öppet i Fågeltofta lördag kl 15-18 och söndag kl 12-16. Om ni vill hälsa på någon annan dag så går det säkert att ordna, om ni hör av er några dagar i förväg. Skrivmaskinsutställningen är kvar till sista september.

Notorisk skrivmaskinssamlare siktad i Fågeltofta

8 Jul

Ystads Allehanda skrev om skrivmaskinsutställningen i förra veckan. På förstasidan kallades jag ”notorisk samlare av gamla skrivmaskiner”. Det tycker jag inte att jag är, och förhoppningsvis är jag inte notorisk för någonting alls. Tack vare/på grund av denna artikel har flera personer nu ringt mig och sonderat intresse för att sälja sina gamla skrivmaskiner. Tyvärr måste jag göra dem besvikna; jag har inte betalat särskilt många kronor för de maskiner jag äger. Antingen har jag förbarmat mig över dem på auktioner när ingen annan velat bjuda, eller så har jag fått dem av vänner som rensat på vinden.

Här är artikeln på Ystad Allehandas sajt. Så här såg papperssidan ut. Observera stavningen av ”litterära”i rubriken.

Årets utställning – Författarnas skrivmaskiner

26 Jun

Kom till antikvariatet och titta på några av litteraturhistoriens viktigaste skrivmaskiner. Vilken skrivmaskin använde Philip Roth när han skrev Portnoy’s Complaint? Vad skrev Françoise Sagan sin debutbok Bonjour Tristesse på? Hade Ian Fleming verkligen en skrivmaskin i guld, och gick den att skriva på? Tio skrivmaskiner visas i ett nyöppnat rum i antikvariatet.

Det blir också en tävling som går ut på snabbskrivning på manuell skrivmaskin. Tävla om ett presentkort på 500 kronor.

Antikvariatet öppet varje dag hela sommaren. Välkomna.

Vårsäsong

25 Mar

Nu öppnar vi i Fågeltofta igen. Många nya böcker, samma gamla katt.

Öppettider i Fågeltofta de närmaste veckorna

Lördag 27/3, kl 12-16, söndag 28/3, kl 12-16.

Skärtorsdag 1/4, kl 11-18, långfredag 2/4, kl 12-16, påskafton, kl 12-16, påskdagen 4/4, kl 12-16, annandag påsk 5/4, 12-16.

Söndag 11/4, kl 12-16.

Poddtips

13 Jan

Jag har aldrig lyckats komma in i vanan att lyssna på böcker. Jag måste se bokstäverna och orden för att texten ska gå in. När jag lyssnar tappar jag tråden. Det är lättare att lyssna på podd. Jag gillar mest de som liknar radioprogram, med tydliga reportage eller intervjuer. Här är några av mina favoriter. Titellänken är till Spotify, avsnittslänkarna till hemsidan, ifall de har en egen hemsida.

You Must Remember This heter podden som Karina Longworth gör. Den handlar om Hollywoods okända historia. Varje säsong har ett visst tema och Longworth har gjort ett grundligt researcharbete. Senaste säsongen heter Polly Platt, The Invisible Woman och handlar om en kvinna som varit otroligt viktig för den amerikansk sjuttiotalsfilmen, med början med The Last Picture Show. Utanför Hollywood är hennes namn helt okänt, men utan henne hade filmhistorien varit en annan. Det är ingen överdrift. Tidigare säsonger har bland annat handlat om Bela Lugosi och Boris Karloff, faktakontroll av Kenneth Angers Hollywood Babylon, Döda blondiner och Joan Crawford. Den som är det minsta intresserad av amerikansk filmhistoria måste lyssna på denna podd.

This American Life har cirka fem miljoner lyssnare varje vecka, hälften som radioprogram på NPR och hälften som poddlysnare. Programmet är välkänt. Varje avsnitt har ett tema med två, tre reportage. Det är svårt att förklara vad som är så bra med de bästa avsnitten. Det är bara bra historier, helt enkelt. Verkligheten överträffar dikten. Här är några av mina favoriter. The Room Of Requirement, The Feather Heist, Anatomy Of Doubt, The Super, A Night At The Wiener Circle, Made To Be Broken, A Mess To Be Reckoned With, One Last Thing Before I Go, Digging Up the Bones, The Walls Are Closing In,

No Such Thing As A Fish – är en podd som uppkommit ur TV-programmet Qi. Fyra personer som jobbar för Qi som faktahittare träffas varje vecka och berättar var sitt fakta som de hittat under veckan i nya eller gamla källor. TV-programmet Qi går ut på att få kända personer att gissa på ursprung av ord och fakta. Ofta avslöjas vaneföreställningar.

Here’s the Thing – Alec Baldwin talar med skådespelare, författare, politiker. Det är inte de vanligaste intervjuoffren och det blir ofta intressanta samtal. Robbie Robertson, Joe Dallesandro, John Turturro, Steve Erickson.

Broken Record – Musikproducenten Rick Rubin och journalisterna Malcolm Gladwell och Bruce Headlam talar med musiker. Det blir extra bra när det är Rick Rubin som leder intervjuerna. Några av de bäst samtalen har varit med Bruce Springsteen, Beastie Boys och Buffy Sainte-Marie, men nästan alla samtal jag hört har varit riktigt bra.

Jon Ronson har skrivit flera intressanta reportageböcker. En av dem har han gjort om till podd – So You’ve Been Publicly Shamed. Den handlar om hur lätt det är att cancela (om det nu är ett svenskt ord) folk på nätet för, oftast, harmlösa saker de gjort. Ett dåligt skämt, en tanklös bild. Ett liv slås i spillror, en karriär tar slut för att någon delat en bild utan att tänka på att det finns mängder av människor som lever för att misstolka och söka konflikt på nätet. Han har också gjort poddar som (ännu) inte finns i bokform. En heter The Butterfly Effect och handlar om hur gratisporren på nätet uppkom eller rent av uppfanns när Pornhub grundades av tysken Fabian Thylmann. Här är en intervju från Psychiatric Times där Ronson berättar mer. Under arbetet med denna stora historia hittade han en annan, i samma miljö, ett människoöde: The Last Days Of August. Jon Ronson går till botten med de ämnen han undersöker. Jag rekommenderar hans böcker ännu mer, till exempel The Psychopath Test, som handlar om hur idén om mental hälsa exploaterats och skapat en miljardindustri. Här i The Guardian finns flera långa reportage och intervjuer från Ronsons penna.

The Cryptid Factor är en podcast som levererar nya avsnitt högst oregelbundet. Ämnet är kryptozoologi, alltså djur som vissa påstår finns men vars existens vetenskapen inte kunnat belägga. Som Bigfoot eller Loch Ness-odjuret. Jag är inte särskilt intresserad av detta, men så som ämnet behandlas av Rhys Darby, Dan Schreiber och ”Buttons” är det högst njutbart. Rhys Darby är enormt kvicktänkt och rolig och han får god hjälp av sina något mer sansade samtalspartners. I programbeskrivningen på Spotify står det: ”Though  they take the pseudo-science as seriously as they can, they struggle to take themselves seriously at all.” Det blir ett roligt – ofta skratta högt-roligt – samtal om ett knasigt ämne. Detta har varit min favoritpodd under 2020.

The New York Times Book Review, nyheter från förlagsvärlden, intervjuer med författare, innehållsrikt, välgjort alltid intressant – David Sedaris, David Byrne, Jules Feiffer

You’re Booked är en väldigt bra idé: att besöka författare och få dem att tala om sina bokhyllor. Avsnittet med John Waters är fenomenalt. Men det är en svår balansgång att vara entusiastisk över sin samling utan att samtidigt låta självgod. Jag har lyssnat på några fler avsnitt men har inte riktigt fastnat. John Waters-avsnittet får ni dock inte missa. Det är väldigt inspirerande!

The Film Programme är BBC Radio 4 gör temaprogram om film. Tack vare BBC:s stora arkiv blir dessa program mycket innehållsrika med gamla och nya intervjuer. Några av mina favoritprogram han handlar om Heaven’s Gate, Alejandro Jodorowsky och Derek Jarman’s The Garden.

BBC Radio 4 sänds även programmet A Good Read, där författare och andra ger boktips. Här är ett bra program med Laurie Anderson och radioprataren Stuart Maconie.

Lauren Laverne har morgonprogram på BBC Radio 6. Där får hon möjlighet att prata med en mängd olika människor. Ibland blir det riktigt intressant, som den gången hon pratade med John Malkovich. Intervjun början vid minut 19.

Mitt intresse drar åt radio, som synes. Hoppas några av dessa tips kan locka till lyssning.

%d bloggare gillar detta: