Arkiv | Mysterier RSS feed for this section

Douglas Coupland inspirerar fortfarande

19 Jun

Douglas Coupland har skrivit en ny bok tillsammans med Shumon Basar och Hans Ulrich Obrist. Den heter The Extreme Self och tar vid där deras förra bok, The Age of Earthquakes avslutades. Det är en sorts handbok för vår nutid och snara framtid. The Age Of Earthquakes talade till mig och jag ska snarast skaffa The Extreme Self. Läs en intervju med Coupland här.

I like minimalist art but it doesn’t look good in my house because I’m a maximalist.

27 Apr

John Waters fyllde sjuttiofem häromdagen. Marc Maron pratade med honom på sin podcast, WTF. Det blev ett bra samtal, fyllt med citatvänliga repliker, som den i rubriken. Ännu bättre var det avsnitt av You’re Booked som jag tidigare tipsat om, där lyssnaren får hälsa på hemma hos John Waters och han visar runt bland sina bokhyllor.

Med Marc Maron pratar han bland annat om tidiga läsupplevelser: ”Grove Press saved my life… Grove Press was the ultimate defier of everything I was taught at school and by my parents… The Marquis de Sade, The 120 Days Of Sodom, I remember reading that and thinking ‘Oh, my God!’ It’s still pretty shocking!”

Denna amerikanska förstaupplaga är till salu i Fågeltofta.

Konsten att lyssna

3 Aug

Här är ett samtal mellan Laurie Anderson, Brian Eno och Nitin Sawhney om konsten att lyssna. Simon McBurney är samtalsledare.

Stephen, Jack och jag

14 Mar

I tisdags hittade jag en intervju med Jack Kerouac på youtube som jag aldrig sett tidigare. Det var fint att se Jack prata och läsa, men minst lika  kul att se Steve Allen ackompanjera intervjun och läsningen med sitt pianospel.

Tre dagar senare såg jag att Stephen Colbert tvingats spela in senaste avsnittet av The Late Show utan publik. Det blev en märklig och kittlande upplevelse, både för honom och TV-publiken. Och kolla vad han säger vid ca 3.30! Han berättar att han under dagen tittat på Steve Allen intervjua Jack Kerouac, och hur bra det var, och så skämtar han att så bra kan pratshowerna bli igen, tack vara coronaviruset. Vilket lustigt sammanträffande att jag såg Kerouacintervjun för första gången i tisdags och sedan pratade Colbert om samma intervju några dagar senare.

Basket

27 Jan

Jag är ingen basketfan, men jag blir ändå ledsen och chockad när en av spelets största rycks bort i en dum olycka. Han var en konstnär. Samma dag som det hände hade han gratulerat LeBron James när han slagit ett av hans poängrekord.

Neil Gaiman räddar dagen

25 Jan

En bokhandlare beklagar sig på twitter över att han inte har haft en enda kund på hela dagen. Neil Gaiman uppmärksammar detta och ber sina följare att handla böcker av denna bokhandlare. Plötsligt har han fler ordrar än på länge!

Läs mer här. Neil Gaiman skriver bra böcker och gör dessutom allt han kan för att stötta den fysiska boken.

Synd att jag inte förstår att uppskatta Nick Caves musik

28 Aug

Nick Cave har följt mig sedan åttiotalet. Han har känts som en artist som jag borde gilla, men jag har aldrig kommit in i hans värld. Jag kunde aldrig uppbåda samma entusiasm för honom som jag kände för vissa andra artister, som till exempel PJ Harvey.

När han skrev And the Ass Saw the Angel tänkte jag att jag kanske skulle förstå hans storhet bättre i skönlitterär form, men icke. Jag läste inte ens ut boken. Den var inget för mig. Så har det fortsatt. Jag har beundrat hans verk, men hans musik har inte berört mig på djupet. Det kommer nog. Jag har inte givit upp hoppet. Under tiden har jag hittat ett verk av honom som faktiskt drabbar mig på riktigt. Det är hans frågespalt, The Red Hand Files. För att utmana sig själv (tror jag) har han öppnat en sida där fans, eller vem som helst, får ställa frågor till honom. Hans svar är mycket välformulerade, både specifika och allmängiltiga, och han berättar såpass intressanta saker att medierna ibland väljer att rapportera om dem, senast i The Guardian.

Han har också besvarat frågor live, på turné. I dagarna framträder han i Norge och på Island med denna frågestund. Publiken ställer frågor, Nick Cave försöker svara så ärligt han kan. När frågorna handlar om musik kan det hända att han spelar och sjunger något. Läs mer om hur och varför han gör detta här, i the Guardian, igen.

Jag spelar lite Grinderman och försöker hitta känslan.

Beth Gibbons och Henryk Górecki

9 Apr

Jag upptäckte Beth Gibbons och Henryk Góreckis musik ungefär samtidigt. Portishead första album kom 1994 och samma år såg jag filmen Fearless, en av mina absoluta favoritfilmer, som använder delar av Góreckis tredje symfoni i soundtracket.

Därför känns det passande, för mig personligen, att Beth Gibbons nya skiva är hennes tolkning av Góreckis symfoni nummer 3. Hon lärde sig den polska texten fonetiskt och spelade in verket live med polska radions symfoniorkester under ledning av Krysztof Penderecki, som gjorde musiken till bland annat The Shining och Exorcisten.

Jag tycker att resultatet är enastående. Beth Gibbons tillför helt klart ett element som saknas i mer skolade sångares versioner av detta verk.

Tråkigt för oss musikälskare att Beth Gibbons är så sparsmakad. Denna skiva, inspelad 2014 som släpps först nu, föregicks av skivan Out of Season 2002! Hon har medverkat på ett fåtal andra skivor sedan dess och hon sjunger förstås på Portisheads tredje skiva, Third, 2008, men hon verkar ha sitt intresse på helt annat håll än i att spela in musik. Undrar varför det tog fem år från inspelning till släpp av Symfoni nummer 3. Jag är glad att den kom ut till slut och jag hopas att vi får höra Beth Gibbons röst mer framöver.

Hur svårt är det att lära sig att sjunga på polska? New York Times’ reporter gick till botten med denna fråga och försökte lära sig, med hjälp av samma instruktör som Beth Gibbons använde sig av. Läs mer här.

 

Femtio år av JD Salingers skrivarbete på väg att publiceras

1 Feb

Jag hoppades och nu verkar det vara sant. JD Salinger fortsatte att skriva, han lät bara bli att publicera. Nu kommer dessa texter att publiceras med början inom några år. Läs mer i The Guardian.

Edward Gorey

11 Jan

Det har kommit en ny biografi över författaren och tecknaren Edward Gorey. Jag kommer förmodligen aldrig att läsa den, men jag lärde mig mycket om Gorey från recensionerna i The New Republic och The New Yorker.

Jag blev uppmärksam på Edward Gorey och hans verk första gången jag besökte New York, 1989. Jag handlade kanske flest böcker på Strand Book Store (då, 8 miles of books, nu, 18 miles of books) men den bokhandel jag gillade allra mest hette Gotham Book Mart. Den grundades 1920 och tvingades stänga 2007. Under hela den långa tiden hade butiken bara två ägare, Fanny Steloff från 1920 till 1967, och Andreas Brown som köpte verksamheten 1967 och drev den fram till 2007, då konkurs var oundviklig. Steloff arbetade kvar i butiken till sin död 1989. Hon blev 101 år gammal.

Nå, bokhandeln var helt fantastisk, lika mycket litterär salong och mötesplats som vanlig butik. Jag var där bara fyra-fem gånger under två besök i New York 1989 och 1992. När jag besökte staden år 2000 var den stängd de dagar jag passerade. Woody Allen, en flitig kund, sa att Gotham Book Mart var ”…everyone’s fantasy of what the ideal bookshop is.” Jag håller helt med.

Brown blev vän med flera författare som handlade hos honom. Han verkar ha kommit extra bra överens med Gorey. Gotham Book Mart gav ut tio av Goreys böcker och sålde och visade original och trycksaker som Gorey skapat. Jag blev fascinerad av vad som visades, då första gången jag var där, men jag förstod det inte riktigt, och köpte ingenting av Goreys verk, tyvärr.

Långt senare fick jag The Unstrung Harp av en man jag var på väg att bli nära vän med, men något gick fel, så våra vägar skildes, vilket gjorde mig ganska ont. Att minnas honom med en Edward Gorey-bok i allmänhet, och The Unstrung Harp i synnerhet är mycket passande.

Häromdagen var jag och köpte böcker i ett hem och kom då över den första svenska utgåvan av en Goreybok, Giftskåpet – tre betänkliga bilderböcker, utgiven av Bo Cavefors 1965. Det gladde mig mycket. Samma kväll zappade jag runt på TV:n, något jag nästan aldrig gör nuförtiden, och hamnade då i slutet av ett Simpsonsavsnitt, som gjorde en egen, mycket stilig hyllning till Edward Gorey. Vilket sammanträffande.

Januari är uppenbarligen Edward Goreys månad i år, i alla fall i min värld.

Lindsay Kemp

10 Jan

Lindsay Kemp dog i slutet av förra året. Han var dansare och koreograf. Han inspirerade och undervisade både Kate Bush och David Bowie. Här är en artikel om en av hans sista intervjuer, där han bland annat säger att yngre konstnärer borde lära av sina föregångare. The shoulders of giants och så vidare. Kloka ord eller konstnären som reaktionär? Jag säger det första, men jag är heller inte så ung längre.

Här är ett klipp från en annan intervju, tagen från en dokumentär om Kemp som inte blivit klar än, fast arbetet pågått i tio år.

När Ernst-Hugo Järegård var sjutton år läste han Bödeln

3 Feb

När Ernst-Hugo Järegård var sjutton år använde han inte bindestreck i sitt namn.

%d bloggare gillar detta: