Tag Archives: japan

There’s No Such Thing As An Easy Job av Kikuko Tsumura

8 Feb

There’s No Such Thing As An Easy Job av Kikuko Tsumura handlar om en kvinna runt trettio som via arbetsförmedlingen fått ett jobb som inte ska vara för svårt för henne. Det verkar som hon haft ett stressigt jobb tidigare som hon blivit utbränd på och att hon nu försöker ta sig tillbaka till arbetsmarknaden med något lättare. Men det finns inga lätta jobb… Boken består av fem delar som var och en beskriver ett nytt jobb som kvinnan försöker sig på, men som hon till slut lämnar. Det första jobbet består av att titta på övervakningsfilm från en lägenhet där det bor en man som misstänks förvara olagligt material. Exakt vad vet varken berättaren eller vi. Så hon ska bara sitta och titta på två videoskärmar dagarna i ända – en i realtid och en med inspelat material från de tider hon inte tittat i realtid – och försöka se om mannen ens vet att han förvara det olagliga materialet. Det är inte så lätt som man kan tro att aktivt titta på en man som inte gör någonting. Fallet blir faktiskt löst och berättaren erbjuds fortsatt anställning, men hon orkar inte vara professionell voyeur så hon går vidare.

Nästa jobb går ut på att skapa annonser som ska läsas upp på en lokal busslinje och nästa igen att arbeta med inspirationstexter som medföljer små paket med kex. Men vilket jobb hon än får så är det något som gör att hon inte orkar med dem. För varje del får vi lite mer av huvudpersonens bakgrundshistoria och samtidigt blir de nya jobben allt konstigare och antingen är det en dos magisk realism som smyger sig in, eller så är det bara den svenske läsarens exotism som färgar läsning. Fins det ens såna här jobb, tänker jag efter ett tag. Kanske i Japan. De olika jobbsituationerna visar på arbetslivets problem. Det är inte konstigt att vi blir utbrända. Det verkar vara hundra gånger värre i Japan. Ämnet till trots så är det en mycket rolig bok. Berättarens resa genom arbetslivet är fascinerande.

Bland antikvariatets bokhögar hittade jag ett genomskinligt kuvert med några fotografier som måste ha varit en bilaga till en bok eller katalog utgiven av Åhusförlaget Kalejdoskop. Visste är denna bild från 1978 av Sigurdur Gudmundsson ganska lik omslaget till boken? Omslagsbilden har copyright Shuttlestock men vem som tagit den står inte. Det är ju inte exakt samma bild, men det känns som fotografen sett Gudmundssons bild.

Efter stormen av Hirokazu Koreeda

12 Jan

Det här är en japansk film som skildrar nutida japansk vardag. Den var utvald till serien Un Certain Regarde i Cannes 2016. Den visas på Scala i Ystad, 22, 25-26 januari.

Första scenen visar en äldre kvinna och hennes dotter. De talar om pappan, maken som nyligen dött. Men huvudperson i filmen är sonen, som inser att han alltmer börjar likna sin far, trots att han verkligen var en dålig förebild. Sonen skrev en roman för femton år sedan och den vann pris, men sedan dess har han inte lyckats skriva något mer. De senaste åren har han jobbat på en detektivbyrå där han mest skuggat otrogna män och fruar. Han säger att det är research för nya boken, men det finns inte någon ny bok. Han har inte ens börjat. Kanske borde han arbeta heltid på detektivbyrån? Han är skild, han har en son som han bara får träffa en gång i månaden (!), han har spelproblem… Hur ska han komma ur dessa negativa mönster? Hur ska han undvika sin faders livsbana? En intressant detalj är att han får ett erbjudande att skriva manus till en manga, en japansk tecknad serie. Han är mycket skeptisk till detta, fast han skulle få bra betalt och tecknaren är en av de mest framgångsrika. Får jag vara anonym? undrar han först och sedan ljuger han och säger att han håller på med sin nya bok och inte har tid. Då tvärvänder redaktören och ber om ursäkt för att han ens frågat. Klart att du skriva på din roman. Förlåt att jag frågade. Jag har fått intrycket att manga är en respekterad genre i Japan, men i hierarkin står det skrivna ordet kanske ändå alltid högre?

En storm är på väg. Av en tillfällighet hamnar sonen, ex-frun och sonen hemma hos mamman när stormen slår till.

Det här är ett vardagsdrama som ger in inblick i det japanska samhället. Det mänskliga dramat är engagerande och det är lätt att hitta både likheter och stora skillnader från det svenska samhället. Livspusslet är sig ganska likt världen över. Se den i Ystad, den är riktigt bra.

%d bloggare gillar detta: