Förlåt, Richard

2 Maj

För några dagar sedan var jag på Orkanen i Malmö för ett möte med några bokmänniskor. En man anslöt sig till gruppen. Han tittade på mig som att jag borde känna igen honom och jag kände att jag borde känna igen honom, men det gjorde jag inte riktigt. Sedan sa han ”Du känner mig”, och då fattade jag äntligen vem det var. Jag kunde inte koppla honom  till det här sammanhanget. Det var min gamla lärare i digital, grafisk formgivning. Klart att jag borde känna igen honom, men liknande situationer drabbar mig med jämna mellanrum. Lika bra minne som jag har för bokstäver, lika dåligt minne har jag för ansikten. Inte bara så att jag inte känner igen folk, lika ofta tror jag att jag känner igen någon, när det i själva verket är en främling. Häromveckan hälsade jag övertygande på brödleverantören i mataffären. Han log och hälsade tillbaka men såg ändå tveksam ut. Då förstod jag att det inte var den brödgubbe som jag köpt böcker av i Hammenhög utan en helt annan man.

Sorry, Richard, att jag inte kände igen dig, mitt ansiktsminne är underutvecklat, och det verkar inte bli bättre med åren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: