Tänk om man vann en groteskt stor summa pengar på Lotto. Vad skulle man göra då? Alla har väl drömt om detta. Den här boken tar avstamp i den premissen. Fast huvudpersonen har inte vunnit pengarna på spel utan fått dem som kompensation för att avstyra en rättsprocess. Han har blivit skadad i en olycka. Något har fallit ner från himlen och träffat honom i huvudet, med en mycket allvarlig skada som följd. Mer än så får vi inte veta om olyckan. Han har tvingats ligga på sjukhus och rehabilitera sig länge, träna upp motoriken från grunden för vissa lemmar.
Berätttelsen börjar när han får beskedet om pengarna, 8,5 miljoner pund. Sedan investerar han större delen av summan i IT-aktier, mot experternas råd, vilket gör att hans förmögenhet växer explosionsartat. Boken utspelar sig i tiden strax innan IT-bubblan spricker. Nu kan han verkligen göra vad han vill med sitt liv. Men vad? De få vänner han har känns som främlingar, han känner sig avskuren från sitt gamla liv, den han var innan olyckan. Verkligheten känns så ostrukturerad och meningslös. Han önskar att verkligheten kunde vara lika elegant som Robert DeNiros rörelser i Mean Streets. Men när han försöker förklara det för sina vänner fattar de inte vad han menar. På en fest hos en bekant får han en uppenbarelse. Han står på toaletten och ser en liten spricka i väggen. Ja, den sprickan… Den triggar igång ett minne i honom, ett gigantiskt minne av ett hus, av husets hyresgäster, vad dessa gäster gör, och så den där sprickan i badrummet. Han får fram en bit papper och börjar rita av sprickan. Det tar en stund, festens gäster som köar till toaletten börjar banka på dörren, men han måste få klart sin skiss av sprickan.
Så börjar det.
Resten av boken handlar om hur han försöker återskapa detta plötsliga minne. Eller minne är det inte, för han inser att det är något han inte upplevt, det är bara en stark bild han har i huvudet. Sprickan på toaletten, huset, hyresgästerna. Han skaffar hjälp att genomföra projektet och eftersom resurserna är nära nog oändliga är det lätt att få hjälp. Ett hyreshus av rätt sort köps mitt i London, det byggs om, skådespelare anställs som ska spela hyresgästerna dygnet runt och efter långa förberedelser kan iscensättningen starta och berättaren kan träda in i sin vision.
Jag skaffade den här boken efter att The Guardian jämfört den med Charlie Kaufmans film Synecdoche, New York. Skribenten misstänkte att Kaufman läst boken innan han gjorde sin film eftersom grundidéen är densamma i båda verken. Det tror inte jag. Remainder är en lysande bok med en kittlande idé driven till sin spets. Synecdoche, New York är minst lika lysande men fyrar av en mängd andra idéer också. Remainder är mer fokuserad, kan man säga och driver en idé till sin absoluta spets. Berättaren i Remainder vill känna sig verklig igen, och för att lyckas med det iscensätter han drömda, fabricerade minnen. Den autentiska upplevelsen kan endast nås genom full kontroll av verkligheten.
Boken är på en gång inspirerande och skrämmande. Hur verklig är verkligheten, kan man fråga sig?
Här är en hemsida med mycket info om författaren och intressanta länkar. T ex till ett samtal mellan honom och Alasdair Grey (Lanark). Lever han än? Tydligen. Också en väldigt speciell författare med en helt egen verklighetsuppfattning (så som den förmedlas i hans böcker, i alla fall). Remainder är antagligen den bästa bok jag läst i år.
johns antikvariat 
Kommentera