Many bookmen, and some of the best among them, rarely, if ever, read. They acquire and they estimate and they sell; they collate, measure, hype. They read catalogues, they look in bibliographies, they submit quotes. But they don’t have time to read.
It could be one of the reasons Marcia and I remained lesser bookmen was that neither of us ever stopped reading. I was, after all, a reader first and a dealer last.
Books: a memoir av Larry McMurtry
Jag är också först och främst en läsare. Det är hämmande för en bokhandlare, men inget att göra åt.
johns antikvariat 
Bokhandlare som inte läser har jag träffat på några gånger. De som därför fått mig att sluta uppsöka den butiken. Ges det verkligen något annat än kombinationen: tala om böckerna med kunskap och engagemang och just därigenom väcka lust hos kunden att äga dem? Så varför ”tyvärr”?
Det är samma sorts ”tyvärr” som Larry säger. Tyvärr läser jag och har då inte tid och intresse att fördjupa mig i gamla auktionskataloger och boklistor som de riktiga bokgubbarna gör, de som säljer böcker som objekt snarare än samlingar av sidor att läsa. Prylar att äga och samla på. Det är inget fel i det, men det är inte min stil. Kunskap om böcker får bokmännen av erfarenhet, inte av att läsa sina varor.