Touching the Void

Av en slump såg jag igår filmen Touching the Void, äntligen. Jag har velat se den länge, men det har inte blivit av. Det är med dokumentärer som teaterföreställningar; en bra dokumentär slår det mesta i kulturväg, det autentiska, det som utger sig för att vara verkligheten, slår alltid det påhittade, om det är presenterat på ett bra vis. Dokumentären skildrar verkligheten, teaterföreställningen är också autentisk, laddad med energi av de levande skådespelarna. Samtidigt är en dålig dokumentär eller en oengagerad teateruppsättning band det värsta man kan vara med om, så man kan säga att insatserna för dokumentärer och teater är högre än för spelfilm och skönlitteratur.

I vilket fall, Touching the Void skildrar en bergsbestigning som går fel. En av de två klättrarna faller, och den andre tror att han har dött. Men det har han inte. Filmen varvar intervjuer med de inblandade i dramat med fantastiskt trovärdiga iscensättningar av dramat. Det ser ut som att skådespelarna återupplever dramat. Klättringsscenerna är, för en lekman som jag, otroligt trovärdiga. Ingen CGI här, inte.

Filmen är gjord av Kevin Macdonald, efter boken Touching the Void av Joe Simpson, den klättraren som togs för död (efter att först ha brutit benet och sedan ha störtat femtio meter ner i en glaciärspricka). Regissören blev känd för två år sedan när han gjorde The Last King of Scotland, som förärade Forest Whitaker en Oscar för hans porträtt av Idi Amin. Men det som fått mig att följa Macdonalds karriär med extra intresse är det faktum att han är dotterson till Emeric Pressburger. I mitten av nittiotalet skrev Macdonald en fullständigt lysande biografi över sin morfar, The Life and Death of a Screenwriter. Denna bok letade jag efter i flera år. Till slut fick jag krypa till korset och beställa den via American Books Exchange (nätet är ju alltid sista utvägen, eller hur?) Pressburgers livshistoria är både smått otrolig och samtidigt väldigt vanlig för alltför många människor. Han var jude och föddes i Timisoara, Ungern 1902. Efter första världskriget ritades kartan om och hans födelsestad kom att tillhöra Rumänien. På väg mot andra världskriget flyttade han först till Berlin, sedan till Paris och slutligen till London. Vid samtliga nya destinationer lärde han sig språket och försörjde sig som författare. Han talade med grov accent, men skrev väldigt bra. Han hade en fantasi som aldrig tog slut och han fick jobb som manusförfattare oavsett arbetsspråk. I London började han samarbeta med Michael Powell, vilket ledde till deras gemensamma produktionsbolag The Archers och några exceptionella filmer, som t ex The Red Shoes, Black Nartcissus ochThe Life and Death of Colonel Blimp. Men som alltid i filmvärlden så är det regissören som är kung och kreatör. Författaren är en biperson. Även jag trodde länge att filmerna var gjorde av Michael Powell och att ha tog hjälp av olika personer till olika filmer, men så var det inte. Powell och Pressburger delade på ansvaret för allting. Kanske stod Powell för större delen av regin och Pressburger för större delen av författandet, men de gjorde allting tillsammans, och utan den ene hade det inte blivit någonting.

Macdonalds bok är intressant även för den som inte roas av film. Pressburger resa genom Europa under tjugo- och trettiotalet ger en bra bild av hur det var på den tiden, och boken är spännande som en thriller. Hur ska det gå? Ska Emeric (Imre, egentligen) klara sig? Vi vet ju att han klarar sig, han gjorde ju alla de där filmerna, och det är hans dotterson som skriver boken, men ändå, det är ett bra driv i berättandet och Pressburger är med om hårresande saker hela tiden. Berättarstilen påminner på så vis starkt om filmen Touching the Void. Trots att de riktiga personerna berättar om sitt äventyr har man som åskådare svårt att begripa hur det ska kunna sluta på annat sätt än död. I tre dygn klättrar Joe Simpson med brutet ben och utan proviant ned för berget. Se filmen, läs boken, men framför allt, om ni vill veta mer om Europas nittonhundratalshistoria ur ett annorlunda perspektiv, försök att hitta The Life and Death of a Screenwriter.