Jag flyttade in drygt trehundra bananlådor böcker i juni. Nu, i slutet av augusti börjar det likna ordning på antikvariatet. Likna, alltså. Det är långt kvar. Jag trodde inte att det skulle ta så lång tid, men hela sommaren har jag ju tillbringat på torget i Simrishamn, så då har det inte blivit tid till så mycket sorterande. Dessutom köpte jag en ganska stor boksamling i början på sommaren och det är först nu den har assimilerats av antikvariatets övriga böcker.
Den 1 oktober är det berättarkväll på antikvariatet. Jag berättar en eller annan historia och ger lite berättartips. ABF arrangerar (och tar betalt, som det verkar, femtio spänn). Det ger mig en dryg månad att få ordning på bokhögarna. Det värsta är gjort. Det kommer att bli fint.
Idag fick jag in Conversations in Belzano av Sándor Márai. Ungersk författare på engelska. Hans bok Glöd är bland det bästa jag läst de senaste åren, säg bland det bästa jag läst detta millennium. Så koncentrerad och ödesmättad, spännande, trots att den bara återger ett samtal mellan två gamla gubbar. På baksidesfliken läser jag att Márai föddes år 1900 och dog 1989, genom självmord i San Diego. Han missade precis murens fall. Han skrev över 20 böcker och var mycket populär på sin tid. Jag kommer att tänka på Stefan Zweig, en annan europé som tog livet av sig i främmande land. Han gjorde det i Brasilien 1942, övertygad om att Hitler skulle vinna WWII. Zweig hann också skriva bortåt 20 böcker. Odödliga ögonblick är en samling texter som skildrar viktiga händelser i mänsklighetens historia. Avgörande uppfinningar som t ex den transatlantiska telegrafkabeln. Schackspelaren är en långnovell som jag minns att jag också gillade skarpt. Den, i sin tur påminde mig om The Swimmer, filmen med Burt Lancaster. Inte novellen av John Cheever, som jag inte läst.
Jag misstänker att Márai tog livet av sig av skröplighet och inte som Zweig av övertygelse om den civiliserade världens undergång.
johns antikvariat 
Kommentera