Pastisch

Jag hatar pastischer. Livet är för kort för att jag ska orka läsa saker som medvetet härmar en stil, och där i stort sett hela poängen med berättelsen är denna efterapning. Det är en sak att inspireras, men att bara ta en tydlig stil och använda den och till och med anstränga sig för att göra kopian så lik originalet som möjligt, det är oerhört tröttsamt för den här läsaren. Det är säkert därför jag aldrig fastnat för Harry Potter. Jag skulle gärna älska Harry Potter, men jag har bara läst den första boken. För mig är influenserna för tydliga, jag kan inte fångas av berättelsen och karaktärerna när boken i stort sett känns som en blandning av Tom Brown’s School Days och Earthsea, kryddat med standardfantasyattribut. Det är förstås mycket mitt fel eftersom jag är för gammal och har läst för mycket. I rätt ålder tror jag att jag hade älskat Harry Potter, jag ser att den, bokserien, hade varit perfekt för mig i rätt ålder. Jag läste Earthsea istället, och en massa annan science fiction och fantasy.

Värre är det men den bok jag nyss kastat i väggen, Susanna Clarkes The Ladies of Grace Adieu. Jag fick in den på antikvariatet förra veckan och eftersom hennes tjocka debutroman Jonathan Strange & Mr Norrell, hyllades och vann priser, så tänkte jag ge denna novellsamling en chans. Romanen lanserades som Dickens med magi. Den här novellsamling är Jane Austen med magi. Berättelserna utspelar sig i samma universum, Strange är med i bakgrunden och säkert känner romanens läsare igen andra saker som jag inte är medveten om. Men det stör mig en hel del hur författaren försöker skriva som Jane Austen. Jag menar, vill jag läsa Jane Austen så gör jag det. En karbonkopia blir alltid suddigare och sämre än originalet, och även om man kastar in lite trollkarlar och magi så hjälper det ju ingenting. Stilen står i vägen som en tegelvägg för berättelsen, åtminstone för mig. Jag gillar Jane Austen, om något trodde något annat. Jag har läst tre av hennes romaner, med stor glädje, Pride and Prejudice, Sense and Sensibility och Emma. En författare borde lita på sig själv och inte luta sig så tungt mot någon annan. Fast Clarke får bra recensioner och säljer bra, så vad vet jag. Bara att jag inte gillar det här och att jag måste skärpa mig och hitta något bättre att läsa.