Junot Díaz gillar science fiction. Han skriver på en sf-roman och titelfiguren i hans pulitzerprisvinnande roman Oscar Waos korta förunderliga liv verkar vara något av en sf-fan. Jag är lätt allergisk mot personnamnstitlar av den här sorten. David Hills obotliga minne, Maria Larssons eviga ögonblick... De är en tråkig genväg för att signalera att det här är en stor, Viktig berättelse, en människas hela liv, men det fungerar inte på mig. Jag tror att OWKFL är en bra roman, men titeln kunde varit bättre. I vilket fall, När han var i Stockholm besökte förstås Díaz SF-bokhandeln och DN hängde på. Maths Claesson i bokhandeln sa att det inte skrivs SF på svenska. Det stämmer att det inte ges ut något som kallas SF, men ibland kommer det något som är SF utan att det marknadsförs som sådan. Pauline Wolff skrev för några år sedan den verkligt fina Vi är luftens drottning. SF med Sense of Wonder och höglitterära kvalitéer. Snart kommer hennes nya roman som heter Swede och handlar om en svensk, kvinnlig revolverkvinna i vilda västern. Det kan bli hur bra som helst. Carina Rydbergs nya lär också vara sf. Det är kanske en sf-våg i vardande. Problemet för mig, som i många av mina yngre år nästan bara läste sf, är att jag helt tappat smak för genren. Jag försöker då och då att läsa något som verkar bra eller som rekommenderats, men jag klarar inte av det. China Miéville, nä, Greg Egan, vars noveller jag verkligen tyckte om, har ännu inte fått mig att läsa ut någon av hans romaner. William Gibsons senaste, Spook Country var rent av usel, inte ens språket nådde upp till den standard jag förväntar mig av honom. Ibland tror jag att jag förlorat förmågan att känna SoW, men då dyker det upp en bok som Vi är luftens drottning, som har precis allt jag vill ha av en bra bok. Jag hoppas mycket på Swede. Och Junot Díaz SF-roman, när den nu kommer.
Det är lättare att göra bra SF-film, i alla fall har jag sett betydligt fler intressanta SF-filmer de senaste åren än jag läst SF-böcker. Senast var det Sunshine av Danny Bolyle och Night Watch/Day Watch av Timur Bekmambetov som är en blandning av både SF, fantasy och skräck men full av hissnande idéer och gripande handling.
johns antikvariat 
Det finns någon mer som inte älskar Mieville? Känner igen mig: som tidigare sf-slukare läser jag numera sällan sf (men ser gärna på t.ex. sf-anime). Fråga mig inte varför, men att t.ex. de Dune-prequels jag försökte mig på sist var bedrövliga hjälpte nog inte upp intresset.
En prequel är alltid fel, känns det som. Däremot är jag en stor fan av Mickey Newbury, som skrev låten ”The future is not what it used to be”. Men det är en annan historia.