Poänglöst sammanträffande: De fyra senaste sakerna jag sett på DVD har haft Kelly Macdonald i stora biroller. Först filmen Choke efter Chuck Palahniuks roman sedan bröderna Coens No Country for Old Men, därefter Tristram Shandy: A Cook and Bull Story. Tre romanfilmatiseringar, alltså, varav de två sista jag såg på bio när de var nya. Just nu håller jag på att se miniserien State of Play, den som nyligen blivit film med Russel Crowe. Denna DVD-orgie beror på att det är halva reapriset på film på Åhléns och att Ginza också har rejäl januarirea. Rollistan i State of Play, TV-serien går inte av för hackor: Bill Nighy, Philip Glenister (Life on Mars), John Simm (också LoM), James McAvoy (Atonement), Kelly Macdonald… Plus de allra främsta birollsskådiskarna Storbritannien har att uppbringa. Väldigt spännande historia och stenhårt skådespeleri. Se bara klippet ovan där Nighy och Glenister utövar verbal fäktning på högsta nivå.
Bill Nighy berättar om sin ungdom.
Men Kelly Macdonald, vilken stark karaktär. Mer av henne, tack. Här är en hel liten kortfilm.
När jag ändå är igång med namnkarusellen är det svårt att sluta. Den ena huvudrollen i Tristram Shandy görs av Rob Brydon, som är en sällsynt rolig skådis. Han var bäst i en utmärkt ensemble i Gavin och Stacey och här är ett par roliga klipp med honom. Jag vet inte vad det är han har, men han har det.
Åhléns har sista readag i morgon. Jag tror att jag ska gå och köpa The Elextric Mist i regi av Bertrand Tavernier med Tommy Lee Jones i huvudrollen, efter en roman av James Lee Burke. Varför? Kelly Macdonald har en stor biroll, så klart.
johns antikvariat 
Du har väl sett Bill Nighy i Love actually?
Som gammal popstjärna med comebackdrömmar? Ojojoj.
Men han är bra överallt där han visar sig.
Jodå. LA är en kass film, men han är riktigt kul där. Han är bäst för det mesta. Även i Pirates of the Caribbean, som Davy Jones, med en digital bläckfisk trädd över huvudet.