Jonathan Franzen på besök hos Black Books

2 Okt

Jonathan Franzen är i England just nu och gör reklam för sin nya bok, Freedom. Han kommer säkert att göra ett besök hos Black Books också. Jag misstänker att han känner Bernard Black och att han kanske t o m fått hjälp med några idéer till sin nya bok av Bernard och Manny. Det var ju så att Bernard en gång slog vad med Fran om att han skulle kunna skriva en barnbok på en helg. Det första försöket blev inte riktigt rätt, men denna kasserade roman på 1 030 sidor, skriven på en natt blev kanske grunden för Franzens bok. Jonathan Saffran Foer har säkert fått en och annat uppslag från Bernard och Manny.

Manny: Den är fantastisk, men kanske lite svår för 3-6-åringar.
Bernard: Svår? Allting är ju helt självklart. Boken handlar om en akademiker som överlevde Stalins utrensning och tänker tillbaka på det. Det är hans dotter, vars äktenskap är på väg att falla samman och så journalisten som utreder akademikern och inte tror på hans historia att han skulle ha varit i Ryssland. Journalisten blir besatt av dottern och offrar hela sin karriär för henne och blir linsslipare i Omsk. Jag ser inte problemet, man får inte underskatta barns förmåga att förstå.

Thomas Engström sammanfattar i Sydsvenskan handlingen i Freedom: Patty väljer på college den ansvarskännande Walter istället för dennes bäste vän Richard, hjärte­krossande mörkerbohem och blivande rockstjärna. När boken börjar (…) är Patty och Walter i medelåldern och har just fått ungarna utflugna. Walter brinner för bevarandet av diverse småfågelarter, och hans misantropi blir efterhand alltmer renodlad (…) Efter tjugo års ånger och längtan bedrar Patty honom slutligen med Richard, och ett antal livslögner börjar ådaga­läggas. Sonen Joey låter sig villigt och till en början skadeglatt dras in i den privata sektorns profitering på Irakkriget. Walter får en ung assistent som älskar honom över allt annat. Det går knappt tjugo sidor utan en ny katastrof, varvad med en ny hyperdetaljerad bakgrund av ännu en släktings eller fågelarts missöden och plats i historien.

Den brittiska upplagan ska makuleras, efter att att fel version av boken skickats till tryckeriet. Hmm, det känns som att Bernard och Manny hade något att göra med det också.

Jonathan Franzen gillar Christina Steads böcker, särskilt The Man Who Loved Children. Det gör jag också. I början på nittiotalet läste jag en kurs på Göteborgs universitet som hette Commonwealth literature med Brita Olinder som lärare. Kursen gav mig två författare som jag verkligen gillade: Stead och kanadensiskan Margaret Laurence. Hennes bok The Diviners är fantastisk. Tyckte jag då, i alla fall. Det är en sådan bok som jag tokrekommenderar när någon frågar vad de ska köpa av mig. Ingen har klagat hittills. Fast allra bäst med kursen var att jag fick en god vän.

Här är en aktuell intervju med Franzen, om ni inte redan fått nog av honom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: