Paul Auster förnekar sig inte. Han fortsätter på den inslagna vägen med den senaste romanen. Levnadsöden återberättade utan gestaltning, ett enda handlingsreferat som inte leder till någonting.
Medan man läser är det underhållande, men ju närmare slutet man kommer och man inser att det inte leder någonstans, desto mer frustrerad blir man. Varför gör han det här, om och om igen? Den text han presenterar är fullt läsbar, men det blir ju inget av det. Här finns många temata vi känner igen från tidigare böcker. En man som flyr sin tidigare tillvaro, slumpens skoningslösa påverkan på vår tillvaro, filmhistoria, litteraturtyper i New York, osv. Allt har han gjort tidigare, mycket bättre.
Jag läser med glädje, för det går fort och det är underhållande för stunden, men jag blir så besviken när boken är slut. Slöseri med tid för både läsaren och författaren. Vi har båda bättre saker att göra.
johns antikvariat 
Kommentera