Per Oscarsson, Denis Dutton och Bobby Farrell Alla tre har betytt mycket för mig under delar av mitt liv. Jag är för ung för att minnas Oscarsson på Hylands hörna, men under min uppväxt visades klippet ganska ofta som det ”värsta” eller ”bästa” som hänt på TV. Förutom det var han med i lite olika saker på TV och hade alltid en sådan intensitet. Han var nästan för stark för den lilla TV-rutan. Lite som svensk TV-teaters Freddie Mercury.
Denis Dutton var professor i filosofi i Nya Zeeland och grundade Arts and Letters Daily. Här presenteras varje dag färska artiklar från all världens digitala publikationer. Enkel men genial idé. Jag har hittat så många intressanta artiklar genom Arts and Letters Daily som jag aldrig skulle upptäckt annars.
Bobby Farrell från Boney M. Daddy Cool. Playback på tyska discogalor på TV, slutet sjuttiotalet. Minnen, oh, minnen…
johns antikvariat 
Det är sorgligt, det är det verkligen. Just Per Oscarsson har alltid varit en av mina stora favoriter inom svensk teater och även en stor förebild. Vi kommer alltid ha många fina minnen dock! 🙂
Per Oscarsson skulle fyllt 83 i slutet på denna månad, och han hade väl gjort sitt på scenen. Sorgligt tycker inte jag att det är, om man inte menar att det är sorgligt att människan blir gammal, tappar sina förmågor för att till slut gå hädan. Fast med tanke på att det är Per Oscarsson vi talar om kan man alltid hoppas att detta är en kupp för att komma med i Skavlan och berätta om när han eldade upp huset samtidigt som han egentligen var på semester i Thailand…
Visst kan man väl använda ordet sorgligt i ett sådant här sammanhang? En sådan fasansfull död – som Monica Zetterlunds – det värsta man kan tänka sig. Nog blir man förstämd när någon försvinner för alltid, hur gammal han/hon än är – om det sker i förtid. Jag är tämligen säker på att han skulle ha gjort fler minnesvärda insatser, både professionellt och privat om inte lågorna bestämt dig för något annat.
Jag såg honom klä av sig. Det blev verkligen ett minne för livet.
Det handlar kanske om hur man använder orden. Jag är förstås personligen ledsen att Per Oscarsson dog. Han var fantastisk. Men det är inte sorgligt för mänskligheten att han dog åttiotre år gammal, även om det var i en brand. Är det mer eller mindre sorgligt om han dog i en olycka eller av ålder? Vid den ålder han var, är det för mig inte mer sorgligt att han dör som han gjorde istället för av en hjärtattack.
Mer sorgligt med ouppfylld potential, som James Dean, Jimi Hendrix och det gänget. Anser jag. Men det är klart att jag tycker att det är tråkigt, det var därför jag nämnde det till att börja med.