A Special Providence av Richard Yates

25 Jan

Det här är uppföljaren till debuten, Revolutionary Road. Det tog åtta år att få ut den. Hela sextiotalet susade förbi. Revolutionary Road kom ut 1961, A Special Providence 1969 och den fick inte alls samma fina mottagande som debuten. Författaren kom att avsky den här boken, kanske för att hans högt ställda förväntningar på mottagande inte infriades.

När Yates dog 1992 var hans böcker inte i tryck. Läsarna hade glömt bort honom. Jag tror att det var för att hans ämnesval var ur takt med tiden. Folk var inte intresserade av de epoker han skildrade. Nu är allting lika långt borta och böckerna får ett nostalgiskt skimmer som Yates inte tänkte på när han skrev men som nog lockar nya läsare. Det som när det begav sig var otidsenliga romaner är nu historiska berättelser.

A Special Providence utspelar sig främst under andra världskriget, med tillbakablickar på det sena trettiotalet och tidiga fyrtiotalet. Vi följer artonårige Bobby Prentice när han kommer till Europa vid slutet på andra världskriget. En sorts krigsroman, med andra ord, men ganska lite krigsskildring. Bobby upplever mest långtråkiga väntan, obegripliga beslut från överordnade, sjukdom och trötthet. Hela tiden är han orolig för att falla ur ramen, att verka dum eller inte hänga med. Han tänker hela tiden, Hoppas det såg bra ut, hoppas att jag gjorde rätt. Mittenpartiet av boken skildrar Bobbys mammas liv och Bobbys uppväxt. Den här delen är till 90% självbiografisk. Kanske mer än så. Även krigsskildringen är  självupplevd. Mammans historia som berättas här, skriver Yates om sig själv i förordet till A Good School. Det som skildras i A Good School är med i A Special Providence också, men inte lika utförligt. Alla Yates’ böcker är förklädda självbiografier, samma sorts figurer återfinns i flera böcker. Här har vi hans mamma i helfigur, hon som ville bli konstnär och skulptör och anade framgången alldeles bortom horisonten. Men hon kom aldrig dit. Skulderna lades på hög, drömmarna förblev drömmar. Medicin och sprit användes för att dämpa ångesten. Vi har också en variant på historien om systrarna i The Easter Parade. Yates skildrar verkligheten, sin verklighet, men sättet han gör det på skapar ett enormt djup i läsupplevelsen. Hissnande är ordet. Hur/varför det blir så vet jag inte riktigt. En del är väl att det känns äkta, att man omedelbart känner för karaktärerna och vill veta hur det går för dem, fast man tämligen omgående inser att det inte kommer att sluta lyckligt. En annan orsak är detaljskildringen. Yates har en fin förmåga att välja rätt detaljer att beskriva för att göra skildringen autentisk.

Varför blev han inte mer uppskattad under sin livstid? Den frågan kan man ställa sig om många konstnärer, förstås, men Yates var inte svår, inte konstig. Updike och Roth skördade stora framgångar medan Yates hankade sig fram på lärarjobb och söp i sin bitterhet. Man gör Hollywoodfilm med Titanic-skådisar av hans första bok. De kvalitéerna borde varit självklara på sjuttio- och åttiotalen också. Istället för Kramer vs Kramer, Revolutionary Road med Dustin Hoffman och Meryl Streep. Visst?

Nu har jag läst allt som publicerats av Yates, sju romaner, två novellsamlingar plus några ”osamlade” noveller som till slut samlades i samlingsvolymen (var annars?) The Collected Short Stories of Richard Yates. Den finns dumt nog inte att få tag på som ny längre. När Yates blev populär igen gav förlaget ut de två originalnovellsamlingarna var för sig. Vet inte om de osamlade novellerna är med i någon av dem. Hoppas det, för det är nio noveller på ca 110 sidor, och de håller samma höga kvalité som de två ordinarie samlingarna.

Yates ca 1990 resp 1960.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: