Shipwrecks av Akira Yoshimura

21 Mar

En liten fiskeby i Japan, någon gång på senmedeltiden. Befolkningen kan nätt och jämt hålla sig vid liv. De lever ett liv i ständig svält. De fiskar i små båtar nära stranden och fiskemetoderna är inte de bästa. En annan inkomstkälla är salttillverkning. De kokar havsvatten i stora kittlar på stranden och säljer saltet till grannbyar i inlandet, men det blir inga större inkomster av den handeln. Förutom fiske och salt finns det ytterligare två sätt att klara livhanken. Dels kan de sälja sig som arbetskraft på långtidskontrakt till storbönder i inlandet. Kontrakten löper på minst tre år, ända upp till tio. Då vandrar de iväg över berget och ses inte ingen förrän kontraktet är uppfyllt, många år senare. I utbyte får familjen pengar som de kan överleva på. Men förmedlingsagenten tar större delen av pengarna. Det andra sättet att klara livhanken är det som hela boken kretsar kring. O-fune-sama. Skeppsbrott. Saltkoken görs nämligen nattetid på stranden. Byns befolkning hoppas att skepp vid svårt väder ska mista elden för löfte om säker hamn när ljuset i själva verket leder fartyget på grund. Bokens huvudperson heter Isaku är och nio år när berättelsen börjar. Hans pappa har just sålt sig för tre års arbete långt borta. Isaku är herre i huset nu, han ska ta hand om sina småsyskon och sin mamma. Han förväntas fiska och stå för försörjningen. Nio år! Han har aldrig varit med om O-fune-sama, han har bara hört historier. Kanske är det en saga, han vet inte.

Men en dag, två år senare så händer det. Ett skepp lockas på grund och dess skatter blir byns. Men det får ju inte finnas några vittnen, så besättningen måste dödas och skeppet plockas ner i småbitar så att ingen kan ana vad som hänt.

Det är i stort handlingen i denna lysande lilla bok (180 sidor). Det som händer, det händer, författaren lägger ingen värdering i skeendet. Berättandet är helt objektivt, registrerande. Men för läsaren är det en känslomässig bergochdalbana, som det heter. Det är fruktansvärt spännande på flera plan. Isakus kamp för att hitta mat till familjen. Som sagt, nio år och familjeförsörjare. Tuffa bud. Och så då konsekvenserna av O-fune-sama.

Akira Yoshimura hittade jag när jag läste att hans roman var förlaga till den Cannesvinnande fillmen Ålen. Eftersom jag ständigt är på jakt efter nya japanska (och andra) litterära kickar, så testade jag den här boken. Det är jag glad för och jag ska nu samla på mig resten av hans katalog och läsa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: