En man går hemifrån på morgonen, men istället för att gå till jobbet som vanligt stannar han vid kanalen och sätter sig på en bänk. Där stannar han hela dagen. På kvällen går han hem, men nästa morgon är han tillbaka på bänken. Likadant nästa dag och nästa. Boken skildrar mannens nya liv vid kanalen. Varför går han inte till jobbet? Vad finner han för njutning på bänken vid kanalen?
När jag hörde talas om den här boken verkade den väldigt intressant. På baksidan citeras The Guardian: ”Leading light of the selfstyled Off-Beat Generation, Rourke stakes his claim as heir apparent to greats such as Ballard, Joyce or Houellebecq”. Stora ord och författare att leva upp till. Det var kanske därför boken blev en besvikelse för mig. Jag leddes att tro att handlingen bara skulle utspela sig där på bänken och i mannen huvud, men istället blev det ett fasligt spring hit och dit och ganska ofokuserat babbel med en annan karaktär som nästan hotar att ta över showen. Kanallivet som skulle varit det centrala blir allt luddigare ju längre berättelsen lider.
Jag hoppades på något i stil med Donald Antrims The Verificationist, men så bra böcker hittar man sällan.
Kommentera