På senare år har mitt mest karakteristiska attribut på torget varit min hatt, men när jag började sälja böcker i Simrishamn var det den orientaliska mattan som utmärkte min säljplats. I alla år har jag haft en handknuten matta på torggolvet. Förra året hade jag dock ingen. De slits ju, och håller bara två-tre säsonger. De mattor jag har, använder jag i Fågeltofta.
Förra lördagen på torget gick en dam förbi som talar med mig ibland. Hon är konstnär och mattkunnig. Bland annat insisterar hon på att man inte får lov att säga ”äkta matta”. Det måste heta ”orientalisk”. Hela förra säsongen undrade hon vart min matta tagit vägen. I lördags när hon gick förbi så beklagade jag mig (igen) över att jag inte hittat någon vettig matta till rätt pris under vintern. Då sa hon att jag kunde få en av henne, så att min butik blev sig lik igen. Det var ett fint erbjudande. Senare samma dag begav jag mig till hennes lägenhet och hämtade denna fina matta, som nu kommer att ligga på mitt torggolv varje dag hela sommaren.
Kommentera