Årets Bookervinnare utsedd: Aravind Adigas debutroman The White Tiger. Och snart kommer Augustnomineringarna. Vissa perioder är litteraturintresserade lika fyrkantiga som sportnördarna. Listor och tabeller, odds och tips. Jag rycks med i det också, men det är mer onödigt än kul när jag tänker efter.
Jag har haft en halvbra läshöst. Nyss läste jag Walter Mosleys Fearless Jones, en deckare som utspelar sig i Los Angeles efter andra världskriget. Tanken är väl att det ska vara en svart variant på Marlowe, men boken når inte ända fram. Rätt spännande, rätt bra, men till sist bara meningslös förströelse. Jag började läsa den eftersom huvudpersonen är antikvariatsinnehavare. En dag kommer ett riktigt bombnedslag in i hans butik och ber om beskydd. Sedan går allt åt skogen, antikvariatet går upp i lågor och resten av boken är en lång jakt genom Los Angeles gator. Det som saknas i boken är stil. Jag läste några sidor i Farewell My Lovely för att se om den var lika bra som jag mindes. Det var den, för slår man upp en sida på måfå och läser några rader så drabbas man ofrånkomligt av Chandlers prosa. Handlingen är sekundär, stilen är nästan allt. Mosley har en hygglig handling men ingen stil att tala om, och då blir hans bok ointressant. Läs om en Chandler istället.
johns antikvariat 
Kommentera