I Inbjudan från en okänd har Ellery Queen samlat tolv japanska deckarnoveller från 50-70-talen. Brotten som skildras begås nästan uteslutande i företagsmiljö. Motiven är för det mesta avund på kolleger som tjänar mer än en själv. De är läsbara men det stör en hel del att författarna måste förklara allting in i minsta detalj. Det blir inte så klurigt som de hade hoppats. I titelnovellen skickas brev till en tidningsredaktion. I breven står det att brevskrivaren är död. Den döde vill att den som orsakat hans död ska få sitt straff. Vem kan ha skrivit det, för det är väl inte ett spöke? Om man plockar bort mellanledet i den här sortens historia, det vill säga förklaringen, och bara använder premissen och uppgörelsen, början och slutet, så kan det bli en rätt spännande historia. Men att passa in en fyrkantig, logisk lösning i berättelsens runda hål, det blir bara tröttsam läsning. Flera berättelser är sådana, logiska ”snillrika” deckargåtor. De är inte typiskt japanska, de brittiska låsta-rummet-deckarna roar mig lika lite. De bästa berättelserna i denna samling visar bara ett skeende och bryr sig inte om de logiken lika mycket. I ”Alldeles förtjusande damer” av Yasutaka Tsutsui berättas om några missnöjda tjänstemannafruar som besöker rikare, men lägre utbildade damer, rånar dem och slår ihjäl dem. Vi förtjänar deras rikedom, tycker tjänstemannafruarna. Den bästa historien i den här samlingen heter ”Vampyren” och är skriven av Masako Togawa. Först känns berättelsen malplacerad, det här är ju en ren, väldigt modern vampyrberättelse, men sedan förstår man hur det ligger till och det hela avslutas som en kuslig, riktigt ryslig kriminalhistoria.
Både Togawa och Tsutsui finns översatta till engelska. Tsutsuis populäritet verkar vara på uppgång i England och USA; en novellsamling nyligen publicerad, Salmonella Men on Planet Porno, och en roman, Hell, kommer ut i nästa månad. Togawas senaste böcker på engelska kom i slutet av åttiotalet.
johns antikvariat 
Kommentera