Örjan Abrahamsson i DN recenserar Austers Invisible och tycker att den är bra. Prosan ”skimrar”. Ett så skimrande förutsägbart och felaktigt omdöme. Han refererar också till den New Yorkerartikel av James Wood jag länkade till för ett tag sedan och skriver att ”man lider nästan med Wood som tycks ha läst vartenda Austerbok”. Lid med mig också Örjan. Varför lider han inte själv? Har han inte läst alla? Så många är de inte. Invisible är skaplig, inte mer än så. Den är något bättre än Austers senare, märkligt ofärdiga romaner, men bra kan väl ingen kalla den?
litteratur och samtal sedan 1999
johns antikvariat 
Lämna en kommentar