Sent igår kväll såg jag en lysande dokumentär på SVT, Prodigal sons eller Syskonskap mot alla odds. Den filmen har det mesta och ni kan se den här på SVT Play. Vet inte hur länge den ligger uppe, men det brukar väl vara en vecka. Skynda. Det handlar om tre bröder och deras relation till varandra. Den kompliceras något oerhört av flera extrema omständigheter. Jag tänker inte ens antyda vilka dessa är, men annorlunda är bara förnamnet. Den bästa dokumentär jag sett sedan Touching the Void.
3 svar to “Prodigal sons”
Lämna ett svar Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.
…johns antikvariat säljer böcker av bästa sort på torget i Simrishamn och i Fågeltofta gamla skola.
I september är antikvariatet öppet fredag 12-18 och söndag 12-16. Lördagar står jag på torget i Simrishamn, men om vädret är dåligt är det öppet i Fågeltofta istället, 12-16.
Därefter stängt fram till december, förutom månadsskiftet oktober-november. Då är det öppet i Fågeltofta fredagen den 30/10 kl 12-18, söndagen den 1/11 12-16, torghandel lördagen den 31/10, om vädret tillåter, annars öppet i Fågeltofta 12-16.
Adventsöppet lördag-söndag kl 12-16: 28-29 november, 5-6 december, 12-13 december, 19-20 december.
- Jeff Kinney öppnar bokhandel
- Dakha Brakha på Moriskan 130413
- Recensionsdag för En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa
- Ingen Oscar till Makoto Shinkai i år
- Vad jag köpte på mässan
- The Memory Police av Yoko Ogawa (nu på svenska som De förlorade minnenas ö)
- Jasper Fforde i Kristianstad
- Ola Magnell i Ystad
- Aomame tränar till Sinfonietta
- Bokhäng i Fågeltofta
Tack för tipset! Jag såg den i natt – som avslutning på födelsedagen (som i övrigt bestod av Pizza och glasstrut i Simrishman, plantering av penséer och en liten flaska champagne, delad på två) – en perfekt avslutning. Fascinerande. Gripande. Funderar på att spela in reprisen den 30e – för andra som i likhet med mig själv totalt missade den i tablån.
Håller med, den var oerhört bra. (Det jag kunde se trots att jag satt på jobbet.) Av nån anledning så minns jag väldigt tydligt den yngste brodern, han som knappt var med i filmen, men det där när han satt och sa att han blev rädd har fastnat i min hjärna. Han såg så rädd ut också.
Ja, precis så var det. Den yngste brodern hade varit rädd för den äldre brodern redan som liten. Alltid i kläm mellan två starka och krävande syskon. Hans ansikte, hans skräck, hans sorg – filmen blev extra tydlig just där och då.