Samtidigt som Eyes Wide Shut visades på SVT spelade Chris Isaak på KB i Malmö den låt som Kubrik använde som signaturmelodi för filmen.
Jag var där. Det var en fin kväll. Artisten var en riktig showman. 100% entertainer. Han spelade inte bara sin musik rakt upp och ner. Det var sccenshow, scenkläder, roliga (inrepeterade) infall. Han har en medveten filosofi för sittt spelande, som jag finner mycket sympatiskt. Här berättar han hur han tänker:
Konserten inleddes i ett högt tempo som fokuserade publiken. Sedan kunde han dra ner på farten, bjuda på riktigt roligt mellansnack, roliga danser och klädbyten. En helgjuten show på den lilla KB-scenen. Vid ett tillfälle gick han ut i publiken och sjöng ”Love Me Tender”. Två dagar tidigare gjorde han samma sak i Stockholm, men där var lokalen en helt annan. På KB stod vi som packade sillar, men Chris gick oförväget ut ändå och sjöng som om han var besatt av The King Himself. Så här såg det ut i Stockholm den första juni.
Sittande publik och ganska långt till scenen. På KB var vi riktigt nära. Jag kunde förstås inte låta bli att tänka på Jane Siberry i Hägersten och den intima konserten. När en vanlig konsert är riktigt bra så blir energin större. KB är en idealisk spelplats. Intim men det får ändå plats ett antal hundra personer. Om alla vill samma sak så bli upplevelsen mäktig, och så var det i går. Jag har faktiskt aldrig varit med om att publiken efter extranumren står kvar och skriker och applåderar trots att ljuset tänts och roddarna rensar scenen på mikrofoner och instrument. De – vi – stod där löjligt länge och visade vår uppskattning fast vi egentligen inte orkade med mer musik. De som stod kvar hade kanske läst recensionen i Aftonbladet där det står att han körde ytterligare två extranummer samtidigt som roddarna jobbade. Om han gjorde det i Malmö så missade jag det. Tror inte att han gjorde det. Scenen var ganska tom när jag gick. Kvällsposten missade också extra-extranumren, om det var några. Chris Isaak och hans fenomenala band körde oss i botten. Efter en och en halv timme var första delen slut och bandet lämnade scenen. När de kom tillbaka hade Chris Isaak bytt kostym till den här. Igen, ett val som skulle gjort Elvis stolt:
Och sedan körde han i fyrtio minuter till.
Chris Isaaks musik är fast rotad i femtio- och det tidiga sextiotalet. Ibland känns hans låtar som pasticher på den tidens musik, men oftast är den äkta och innerlig. Och catchy. Och rolig.
Jane Siberry är kompis med kd lang och det är Chris Isaak också. Hans låt ”Western Stars” ingår i hennes repertoar. Isaak spelade den igår. ”Den här sjunger kd lang så bra”, sa han, ”men jag vill visa att jag också kan sjunga den. Jag har övat.”
Visst är de lika i uttrycket. Och båda har en otrolig säkerhet i rösten. På konserten igår gjorde Chris Isaak flera röstuppvisningar som närmade sig cirkusnivå. Bland annat höll han tonen overkligt länge och starkt ett par gånger och hela konserten präglades av extremt bra ljud, skön sång och hög energi. En komplett upplevelse, med andra ord.
johns antikvariat 
Kommentera