Kassettböcker

Finns det något mer mossigt än kassettböcker? Kassettbandspelare, vem har det? Jag har, i bilen, i alla fall, och i sommar har jag lyssnat på några kassettböcker i bilen till och från torget. På Krämarmarknaden i Simrishamn hade jag rea med fem kronor för de mjuka böckerna och tio för de hårda. En kassettbok är hård och kostade således tio kronor. Jag sålde några stycken, men många blev kvar.

Först lyssnade jag på The End of the Affair av Graham Greene i en BBC-inläsning. Första gången jag läste den tyckte jag väldigt mycket om den, och den var nästan lika bra den här gången. Det var märkligt vad mycket jag hade glömt. Jag kom bara ihåg kärlekshistorien och hade helt glömt den där politiske talaren med dålig hy som talar med Sarah och jag kom heller inte ihåg att det religiösa tog så stor plats.

Sedan lyssnade jag på Maigret på resa i uppläsning av Helge Skoog. Samtidigt lyssnade dottern hemma på Kalle och Chokladfabriken också med Helge Skoog vid mikrofonen. Det blev stereolyssning. Maigret röker och dricker mest hela tiden och han löser fallet genom att lura den misstänkte att tro att det finns vittnen till dådet. Men det är en skön stämning i boken, samtalen är välformulerade och det är på det hela taget ganska angenämnt att lyssna på hur fallet nystas upp.

Sist hörde jag Donna Leons Natt i Venedig. Leon har ett bra rykte bland deckarläsarna, hon ska vara bättre än de flesta. Så är det nog, men jag var inte så road av den här boken. För det första löses gåtan genom tillfälligheter och inte polisarbete, för det andra så är språket tråkigt. När Brunetti talar med folk får han en farlig massa ”ja” och ”nej” till svar. Kanske är det bara i uppläsning som det blir störande. Möjligen ser det bättre ut på boksidan, men jag tror inte det. Och för det tredje så är det väldigt mycket ätande och drickande och familjeprat. Jag har förstått att det är det som är grejen med de nya deckarna som t ex Läckberg, att boken nästan mer handlar om relationer och sånt än om kriminalfallet som ska redas upp. I så fall är Donna Leon en bra författare, men Brunetti och Venedig i hennes tappning är inget för mig.