Igår hände det igen. Jag var på middag och en man kom fram till mig och tyckte att jag borde känna igen honom. ”Det var jag som försökte sälja böcker till dig i våras”, sa han. Jaha… Tyvärr, ansiktet var mig helt främmande. Det är många som vill sälja böcker till mig, i de flesta fall blir det ingen affär. Men mannen blev lite putt att jag inte kände igen honom. Prosopagnositestet jag länkade till häromdagen testar bara det extrema korttidsminnet och visar bara upp några få olika ansikten; i verkligheten ser man ju tusentals ansikten varje dag. Åtminstone mitt ansiktsminne verkar vara ganska litet och rymmer bara de viktigaste anletena. Ett halvår gamla icke-kunder får inte plats.
litteratur och samtal sedan 1999
johns antikvariat 
Nästa gång ska jag sparka dig, då lär du inte glömma mig. 😀
Dig kommer jag alltid att känna igen, trooor jag, oavsett vilket BMI du noterar för dagen.