Vid stängningsdags på torget idag kom en ung kvinna och frågade på svenska efter böcker på engelska eller franska. När jag smyglyssnade på henne prata med sin tjejkompis hörde jag att de talade portugisiska. Genast försökte jag komma på något vettigt att säga till dem på portugisiska men det enda jag kom på var… ingenting. Det engelska uttrycket My mind drew a blank var just vad som drabbade mig. Jag kom inte på ett enda ord portugisiska. Jag ville så gärna säga något, vadsomhelst, men jag hittade verkligen inte ett enda ord. Jag borde ha sagt ”Bom dia, senhoras. Tudo bem?” men istället fick jag tilltala dem på svenska. Jag frågade om de var från Portugal. Nej, verkligen inte! De slog ifrån sig, vilken förolämpning. Hur kan du tro att vi är från Portugal? Brasilien, förstås. Vi har ingenting med Portugal att göra. Nähä, men säger ni att ni talar brasilianska, eller talar ni portugisiska? Okej, vi talar portugisiska, men vi förstår inte den portugisiska de talar i Portugal. Vi har ingenting med dem att göra. Portugiser är dumma (!)
Det var alltså en förolämpning att ens fråga en portugisisktalande brasilianska om hon var från Portugal. Kom ihåg det till nästa gång. Fråga: Var kommer du ifrån? istället för att chansa på det ena eller det andra landet. Tragiskt att min hjärna är så seg att den lilla portugisiska jag lärt mig ligger så långt borta att det bokstavligen tar en halv dag innan den kommer upp till ytan. Undrar om jag någonsin kommer att få fart på det språket.
Quando eu falarei o português fluente?
Den svensktalande brasilianskan köpte Gandhis självbiografi och Aristoteles på engelska. Vilken supermänniska. Av någon anledning hade hon lärt sig utmärkt svenska och som semesterläsning valde hon två av världshistoriens stora tänkare.
johns antikvariat 
Kommentera