The Guardian berättar det vi fruktade, att David Nicholls bästsäljare för alla sorters läsare, One Day, blivit en ganska intetsägande film. Nicholls själv skrev manus och Lone Scherfig regisserade, så det är svårt att klaga på manus och regi. Anne Hathaway kändes omedelbart fel som Emma, men hon gjorde tydligen inte bort sig heller. Felet verkar vara strukturen, som är så perfekt för boken. En dag, samma dag, den femtonde juli, skildrad över tjugo år. Den rigida strukturen ryms inte i knappt två timmar film. Kanske var Nicholls inspirerad av filmen När Harry mötte Sally… Den är inte lika bunden och är helt säkert en bättre film. Här skriver Peter Bradshaw och här skriver Brian Cox som avslutar med: ”As it is, one of the most perceptive books of our age has been turned into just another romcom, and not even a very good one.”
Nicholls blir intervjuad här och han säger det som tydligen märks i filmen, att det kanske är smart att låta någon annan skriva manus på ens egen bok istället för att göra det själv: ”I enjoyed doing it, but I think a fresh pair of eyes isn’t the worst thing in the world. You can never quite shake off the book, and when something isn’t working in the script, there’s a voice in you head saying: well, it worked in the book. I cling to things a little too tightly because I wrote them.”
Kanske inte så oväntat. Filmen brukar inte göra boken rättvisa. Men trist dock.
/Emm.
Det finns många böcker som blivit bra filmer. Sagan om ringen, Harry Potter, Varats olidliga lätthet, Fight Club, No Country For Old Men… Brian Cox nämner fler exempel i sin artikel. En film är inte med nödvändighet alltid sämre än boken. Med Nicholls och Scherfig vid rodret för den här produktionen kunde filmen blivit något, men det blev den tydligen inte.