The Librarianist av Patrick deWitt, The City and Its Uncertain Walls, av Haruki Murakami, What You Are Looking For is in The Library av Michiko Aoyama
The Librarianist handlar om en pensionerad bibliotekarie vid namn Bob Comet som fördriver dagarna efter bästa förmåga sedan han slutat arbeta. Jobbet som bibliotekarie var hela hans liv och nu när han inte har det försöker han göra sig nyttig på andra visa. Bland annat hjälper han till på ett dagcenter för pensionärer äldre än han själv. Först verkar berättelsen handla om det, konflikter och konspirationer på ett dagcenter. Det kunde räckt för en bra bok, men Patrick deWitt är en bättre författare än så. Han lämnar läsaren vid ett litet mysterium år 2005 och flyttar sedan till åren 1942-1960 när Bob var en ung man. Vi får lära oss vad som drev honom att bli bibliotekarie, hur han träffar sin fru, förlorar sin fru och sedan efter tvåhundra sidor av boken flyttas vi till de dagar som gjorde honom till den han blev, när han rymde hemifrån år 1945. Han stiger på tåget och åker så långt bort han kan. Dessa händelser är inga spoilers, de antyds alla i de första femtio sidorna. De tre stora partierna knyts ihop på slutet när vi återvänder till bokens nutid, 2005-2006. Bob själv är en lugn, för att inte säga stoisk man medan människorna i hans närhet alla är mer eller mindre impulsiva och vilda. De cirklar runt den lugne Bob. Det betyder inte att han alltid känner ett lugn, men han utagerar inte sin frustration på samma sätt som dem.
En ordinär människas liv, extraordinärt skildrat av en skicklig författare. Författaren skriver en äventyrsroman, fast om ett vanligt liv. Resultatet blir mycket njutbart och spännande. Jag upptäckte Patrick deWitt genom filmen The Sisters Brothers, som är baserad på hans roman med samma namn. Det är en vilda västern och en helt annan historia än denna. DeWitt har skrivit fem romaner hittills, de verkar helt olika sinsemellan, och det gillar jag. Jag vet att många läsare vill återkomma till samma stil och känsla när de läser en viss författare, men jag är tvärt om. Jag blir snabbt uttråkad om författaren levererar samma sorts berättelse i bok efter bok. Och deckarserier med samma problematiske detektiv orkar jag inte med alls. Det ska vara något väldigt speciellt i så fall, som kanske James Crumley, men han skrev bara fem, sex stycken böcker med samma figurer. Han böcker liknade mer Richard Fords serie om Richard Bascombe, utspridda över ett helt författarliv.
I vilket fall, jag ser fram emot att läsa fler böcker av Patrick deWitt. Jag är säker på att jag kommer att bli överraskad.
Haruki Murakamis senaste, och kanske sista, roman, The City And Its Uncertain Walls, har den vanliga Murakamifiguren i huvudrollen. En man som lider av en ungdomskärlek han aldrig kommit över. Så, Murakami överraskar däremot inte. Första delen av boken skildrar denna kärlek, resten av boken utspelar sig i titelns fantasistad och i ett litet samhälle som kanske är verklig eller också är en del av den andra världen. Berättaren jobbar med bokdistribution (!) men får i fantasivärlden jobb som drömläsare, och i det avlägsna samhället som bibliotekschef. Sida för sida är Murakami kul att läsa, men precis som i de senare böckerna jag läst av honom så blir jag frustrerad över att det inte leder någonstans. Killing Commendatore orkade jag inte läsa klart. Det känns som en enda lång skrivövning, ett par sidor i taget, men ska det hända något, ska det handla om något, ska det finnas någon struktur? Tydligen inte. Och slutet är lika frustrerande som resan dit. Boken innehåller en mängd fantasieggande idéer, men de binds inte ihop till något större. Kanske har jag bara blivit trött på Murakamis världar eller så har han tappat skärpan. Denna bok utspelar sig i samma värld som Hardboiled Wonderland and the End of the World, och den har jag inte läst. Kanske – men jag tvivlar – hade jag uppskattat denna bättre om jag läst den först.
Det finns en genre av litteratur som är skriven av japanska författare där personer med mindre livskriser finner en väg framåt, ofta med hjälp av böcker och/eller katter. De är behagliga att läsa, för det är inte frågan om några stora kriser eller dödligt farliga bekymmer. Läsaren känner från början att allting kommer att ordna sig. Det kan vara trevligt att läsa sådana böcker ibland, också. Här är en lista med tio böcker i genren. Den bästa av de jag läst heter What You Are Looking For Is In the Library och är skriven av Michiko Aoyama. Den består av fem fristående berättelser som binds samman av det faktum att huvudpersonen i varje berättelse av en slump råkar gå till ett visst bibliotek och får boktips av den mystiske bibliotekarien. Först trodde jag att det var något övernaturligt eller oförklarligt som var i görningen, ungefär som hos Murakami, men Aoyama är mer omsorgsfull om sin berättelse och förklarar alla underligheter på ett högst tillfredsställande sätt. Mot slutet märker man att berättelserna varligt hakats samman, och det är också en tillfredsställelse för läsaren. Bibliotekarien som binder ihop boken ger inte bara boktips för det aktuella problemet, hon föreslår också några andra böcker och genom att läsa dessa får låntagarna en annan infallsvinkel på sina liv. Först tänkte jag att några av de här böckerna har nog författaren hittat på för att få berättelsen att fungera, men i slutet på boken finns en litteraturlista och alla dessa böcker finns i verkligheten. Förutom en bra berättelse får läsaren en samling lockande boktips. Kan det bli bättre?
johns antikvariat 
Lämna en kommentar