Adoration/Affliction mm

22 Sep

Jag började på Russell Banks’ samlade noveller, The Angel on the Roof innan The Polysyllabic Spree. Övergången från Banks till Hornby var självklar  i och med Colin Firth.

Även om jag återvände till Banks så läste jag inte alla novellerna i samlingen. De jag faktiskt läste handlade alla om besvikna, intorkade män som hanterade sin ålderdom på olika sätt. Lite enformigt att läsa flera berättelser på rad med samma tema. Två av Banks romaner har filmatiserats och även dessa noveller är i högsta grad filmatiseringsvänliga. Men enbart som noveller är det något som saknas, kanske det oväntade. Det blir inte mer än den där besvikelsen, de där utmejslade figurerna. Det är gott nog för många, men jag behöver överraskningar också. Atom Egoyans The Sweet Hereafter baseras på Banks roman med samma namn. Hur hanterar en liten stad en stor tragedi? Mycket bra film, skoningslös. Egoyan har hamnat lite i bakvattnet, jag vet inte varför. Ett tag var han Bröderna Coens jämlike. Var är han nu? De senaste jag såg av honom var Where the Truth Lies från 2005, som har en intressant berättarstruktur, men där den stora hemligheten kanske inte är så stor när den väl avslöjas. Det är en filmfilm och handlingen rör sig kring ett komikerpar på femtiotalet, en variant på Martin/Lewis. Paret spelas av Kevin Bacon och Colin Firth (Firth som spelade Nick Hornbys alter ego i Fever Pitch, ju). Felet med filmen är kanske att huvudrollen är för vek, en kvinnlig journalist som ska lösa ett mysterium. Hennes karaktär kommer helt i skuggan av Bacon och Firth som briljerar. Nu verkar Egoyan vara på gång med något nytt som tar upp samma teman som gjorde honom stor på åttiotalet. Adoration heter filmen. Den visades på filmfestivalen i Toronto och har premiär i början av nästa år.

Den andra filmen som gjorts på en Banksroman heter Affliction och är i den nyss nämnda genren ”besvikna, intorkade män”. Fast det är Paul Schrader som gjort filmen, och jag gillar den, så var Banks inte alls nöjd med resultatet. Nick Nolte spelar sheriff (i nutid) på dekis, James Coburn är hans pappa, ännu mera på dekis. Båda är våldsamma typer, drabbade av samma åkomma, antar jag att titeln menar. Filmen följer deras försök till försoning. Coburn vann Oscar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: