Babel har ändrat format och har blivit ett kaféprogram med publik. Skillnaden mot Kafé Norrköping är liten. Ragnar Dahlberg var kanske på sin tid lite ledigare i stilen än stele Daniel Sjölin. Annars är det samma… samma grej.
Varför denna förändring? För låga tittarsiffror? Det är min gissning. Men de få som tittade på gamla Babel – som var ett okej litteraturprogram, eller till och med var det bästa litteraturprogrammet på TV (eftersom det inte finns några andra) – vill inte titta på Kafé Babel. Och de som vill titta på Go’Kväll, de tittar på Go’kväll. Det tittar inte på Kafé Babel. I kväll besöker Henning Mankell och Noomi Rapace kaféet. De kan ses och höras i en uppsjö kanaler, inte måste de vara med i Babel också. Det är att skjuta sig i foten att bredda den här sortens program. Det blir inte fler tittare för att programmet gör sig dumt och platt. Beror det på att de fått mindre pengar att göra fler program för? Det ser ut som det. Kvar finns bara programledaren och de vanligaste gästerna, inga kul idéer. Programmet bordet byta namn från Babel till Babbel.
Tur att radion finns. Även om det blev något konstigt strul med tekniken i måndagens Biblioteket på P1 så var det ett bra program som mest handlade om Revolutionary Road. Flera experter gav olika läsningar (fast ganska lika) av boken. Konstigt att ingen sa något om barnen eller om Shep, som för mig var nästan lika viktiga karaktärer som Frank och April. Radion har råd att gå på djupet och kan hitta lite annorlunda personer som har något vettigt att säga. Inte Mankell ännu en gång. Det är så förutsägbart att jag somnar.
johns antikvariat 
Kommentera