Guardians favoritfilmer är även mina/Bleka dödens minut

The Guardians kulturjournalister väljer favoritfilmer. Tidigare har flera av mina egna favoriter valts, filmer som inte känns som de mest uppenbara valen, som Beautiful Girls, American Splendor, Broadway Danny Rose… Igår valde Jonathan Hayes The Princess Bride, eller Bleka dödens minut som den svenska titeln är. Det var på den tiden utländska filmer och TV-serier fick svenska titlar. The Trip skulle ha fått heta Matresan, till exempel. The Princess Bride är en osannolik och härlig äventyrsfilm i regi av Rob Reiner. William Goldman skrev boken som blev film femton år senare, 1987, med manus av honom själv. Jag upptäckte boken via en udda antologi i början på åttiotalet, The Best of All Possible Worlds. Där hade redaktören, Spider Robinson valt ut ett antal favoritberättelser och låtit dessa författare välja en av sina favoritnoveller. Robinson fuskade lite och tog fäktningskapitlet från The Princess Bride istället för en novell. Tacksam är jag, som genast gav mig ut och köpte boken. Som i de flesta fall så är boken bättre än filmen, även om filmen är mycket bra. Boken är spännande på riktigt även om den också är rolig. Filmen är mer en blinkning till hela äventyrsgenren medan boken både skojar och är allvarligt spännande på samma gång. År 2000 köpte jag The 25th Anniversary Edition av boken. Det är helt klart den utgåvan man ska ha. Här finns ett nytt förord där Goldman berättar om bokens långa väg till filmduken och bäst av allt så finns det ett kapitel från Morgensterns uppföljare, den vi trodde hade förkommit, som heter Buttercup’s Baby. I och med The Princess Bride hittade William Goldman en del av sin kreativitet som han inte varit nära sedan dess. Boken är en helt egen skapelse som inte liknar något annat han har skrivit och jag tror honom när han säger att det är det han är mest stolt över att ha skrivit, trots att han vunnit två Oscarstatyetter och flera andra priser.

I kommentartråden till Guardiantexten nämner någon filmen Stardust, regisserad av Matthew Vaughn med manus av JANE Goldman (inte släkt! men gift med Jonathan Ross) efter Neil Gaimans roman. Det är en utmärkt jämförelse. Den har samma kvalitéer som The Princess Bride. De är både riktiga sagor men lyckas ändå överraska och vara trovärdiga i sitt universum. De har också samma sorts humor som gör att tittaren kan vara lugn och inte bli riktigt rädd fast det ser mörkt ut för våra hjältar.

The Princess Bride var ingen omedelbar succé men den har vunit publik genom åren och nu är den i det närmaste ett fenomen. Och även om den inte slår boken så är det en väldigt sevärd film som jag gärna ser om då och då. På rätt humör och i rätt sällskap försöker jag alltid få in replikerna ”As you wish” och ”Inconceivable!” så ofta jag kan. Flera av skådespelarna träffades häromdagen för att fotograferas till Entertainment Weekly. Samtidigt blev de intervjuade på Good morning America. Så Bleka Dödens Minut verkar vara nu, trettioåtta år efter boken och tjugofyra år efter filmen.