I boken Mr Wilson’s Cabinet of Wonder snubblar författaren och journalisten Lawrence Weschler över en udda utställning, nej, ett museum som kallar sig för The Museum of Jurassic Technology. Det ligger i Culver City, Los Angeles. Här finns utställningsmontrar med de konstigaste saker som, till synes, inte har något samband. En utställning över myror i Amazonas som, infekterade av svampsporer får sitt nervsystem kapat av sporerna. Myran tvingas myran att klättra uppåt, uppåt, tills den hittar en vass kvist eller något annat att spetsa sig själv på. Där sitter de fast och dör. Efter en tid spräcks myrans döda kropp och ur huvudet regnar nya sporer ner som kan infektera fler myror.
På ett annat ställe visas mikrominiatyrer. Skulpturer gjorda av människohand inte större än att de får plats inuti ögat på en synål.
Det här kan inte vara sant, tänker författaren, och ägaren till museet hjälper inte till. Han är så allvarlig att det nästan blir komiskt. Det är som att han spelar en roll, eller så är han på riktigt. Författaren blir inte klok på vad det är för ställe han hamnat på, och börjar undersöka Mr Wilson, ägaren, och detta Museum of Jurassic Technology. På resans väg får läsaren veta en hel del om kuriosasamlingar, som på ett sätt föregick dagens museer. När boken är slut har man blivit lite klokare på Mr Wilson, men inte mycket. De kuriösa saker han förevisar är antagligen riktiga, men det är inte poängen. Han vill sprida Sense of Wonder, och att mystifiera samlingen bidrar till den känslan, verkar han tycka.
Boken innehåller intressant information, i alla fall för mig. Till exempel lärde jag mig att Peter den Store köpte upp Europas förnämsta samlingar av kuriosa år 1717 för att själv skapa världens största Wunderkammer. Peters ambition att modernisera Ryssland lyckades på många områden, men att skapa ett kuriosakabinett extraordinaire var en rest från den gamla tiden; i upplysningens tid fanns inte plats för slumpmässigt sammanställda underligheter. En samling skulle vara ordnad, mätt och vägd, katalogiserad och i ordning, empiriskt undersökt. Raka motsatsen till Sense of Wonder.
Efter att ha läst den här boken blir jag verkligt sugen på att läsa författarens Everything that Rises: A Book of Convergences. För det är skickligt att skriva en faktabok som får läsaren att känna sig lite yr. Eller som det står på baksidan, som jag till viss del kan hålla med om: ”Weschler gives us a work of nonfiction that is as allusive, as dizzying, and as urbanely astonishing as anything by Borges or Calvino.”
Inte så svindlande, men bra ändå.
johns antikvariat 
Kommentera