Med egna ögon

Jag talade med en kvinna i förra veckan som berättade för mig att hon med egna ögon sett TM-adepter som leviterade. Jag gratulerade henne och frågade varför inte jag sett samma sak som förstanyhet i all världens medier. Hur har jag kunnat missa detta? Hon sa att det här var en annan sorts nyhet, att medierna inte var intresserade av detta. Jag kan garantera henne att den som kan visa en äkta levitation kommer att få alla journalisters uppmärksamhet, från Bob Woodward till Bingo Rimér. Klippet ovan visar TM-levitation som den brukar se ut. Det har jag också sett med egna ögon, och det är väldigt kul, men det är inte vad jag kallar levitation.

David Lynchs nya film är en dokumentär om TM och Maharishi Mahesh Yogi. Det var så vårt samtal kom in på TM. Jag visade Lynchs bok Catching the big fish, där han funderar kring TM och själv agerar lite guru. Det är en inspirerande bok även för en icke-troende som undertecknad. Sedan ville jag att den här kvinnan skulle läsa Zac O’Yeahs genomgång av indisk visdom, Guru! som visar visdomens baksida, allt bondfångeri som finns i branschen. Dessa gurus är antingen rena lurendrejare eller så korrumperas de av den makt de ganska plötsligt får när de når en större publik i väst. Det är en mycket bra bok, som jag sagt tidigare. Men, nej, en sådan bok passar inte in i en spirituell sökares läsning. Det är det som är så konstigt. Jag älskar att läsa allt som utmanar mina sinnen. Jag läser religion, politik, svårtsmälta åsikter och alltför lättsmälta… Jag vill ta in allting och utmana mina sinnen. Men de här människorna som kallar sig sökare, det enda de söker är böcker som bekräftar deras världsbild. Castaneda, Ekhart Tolle och liknande som tydligen skänker frid åt väldigt många människor, men ingen visdom, ingen upplysning.

Ren meditation är bra, jag utövar själv något som kan kallas meditation, som jag lärt mig på egen hand. Men den organiserade TM-rörelsen ger jag inte mycket för. Jag tycker att det är synd att David Lynch engagerat sig så starkt i den. Han kan väl bara meditera och inte lägga energi på att dra in pengar till rörelsen? Här berättar han om det fantastiska med meditation. Frank Booth skulle behöva meditera, men vad hade Blue Velvet blivit då?