Hela andra och tredje säsongen av Portlandia finns på SVT Play i en knapp månad till. Jag drog igenom tredje säsongen i en sittning. Den är så bra. Humor för sådana som mig, som driver med människor som ibland liknar mig. Och Portland. Jag älskar Portland. När jag kom dit 1992 kände jag genast att det var min stad. Och nu tjugo år senare kommer serien som hyllar staden samtidigt som den använder den som fond för riktigt bra humor. Fred Armisen och Carrie Brownstein är bäst och deras gästskådespelare är nästan lika bra. Chloë Sevigny, Kyle MacLachlan, Edward James Olmos med flera, med flera.
Häromdagen stod att läsa i Metro en nyhet från Portland. En totalt poänglös nyhet som knappt platsat på lokalsidan i The Oregonian, men den hade letat sig in i Skåneupplagan av Metro. En lokal popsångerska vid namn Beth Ditto hade på fyllan varit otrevlig på en bar och blivit utslängd. Ute på gatan hade hon ropat ”Obama” och hindrat trafiken. Varför fick denna ”nyhet” plats i Metro? Det måste vara för att det är internationella Portlandveckan.
Nästa Portland-nyhet berättar att det är bestämt vem som ska gestalta Leif GW Perssons Bäckström i den amerikanska versionen. Det blir Rainn Wilson, mest känd som Dwight Schrute i The Office. Backstrom. Det låter tungt på engelska. Portland blir Backstroms spelplan.
För något år sedan gjort Rainn Wilson den här reklamfilmen för en science fiction-bok som heter Wildwood. Den är skriven av Colin Meloy, frontman i The Decemberists. Han är bekant med Carrie Brownstein och det var så han fick henne och Fred att medverka i denna udda lilla film. Boken utspelar sig i Portland och i ett skogsområde utanför staden, the Impassable Wilderness. Rainn Wilson är rätt lika Isaac Asimov, med polisongerna. Nu återstår det att se hur Fred och Carrie kommer att medverka i Backstrom. Eller tvärt om. Det är ett för bra tillfälle för att försitta.
Portland är överallt.
johns antikvariat 
Jag älskar också Portlandia. Jag tycker den visar på hur bra humor, och annan kultur, kan bli när talangfulla upphovsmakare får utgå från sig själv och följa sin konstnärliga intuition. Istället för att härma andra utnötta succékoncept.
Kringlan Svensson berättade för mig för ett tag sen att SVT hade gjort en förfrågan på en svensk version av Portlandia. Vet inte till vem.
Fast SVT:s önskemål var att den svenska versionen skulle göras ”bredare”.
Suck.